tisdag 27 november 2018

Bokprat "Smörgåsbord"

Här var det uppdukat ett smörgåsbord till bokprat. En blandning av sött och salt.

Nu är det bara barnen som fattas :)

hagaskolans bibliotek smörgåsbord till bokprat


Jag har dukat fram många böcker, så får några av barnen välja vilken bok de vill höra om. Då berättar jag handlingen och läser en snutt ur den boken.
Den här gången är det Fritids Fågeln som kommer på besök.

/Birgitta

Den vita döden av Camilla Lagerqvist

Den vita döden av Camilla Lagerqvist


Tuberkulosen härjar. Den tar urskillningslöst sina offer. Fattiga som rika. Lungorna slutar fungera och folk dör som flugor. De som smittats samlas på olika sanatorier runt om i landet. För att tillfriskna - eller dö.

I den här boken får vi följa Julia som har blivit smittad. Hon skickas iväg till ett sanatorium långt från hemmet - för att inte kunna smitta ner sina syskon. På sanatoriet får de näringsrik mat, mycket sömn och frisk luft. Och mängder av läkarkontroller. Både beprövade metoder och mer experimentella.

sidan 12-13
"Döden var ständigt närvarande på slottet. En morgon kunde en stol plötsligt stå tom i matsalen och en framdukad tallrik togs hastigt bort. På natten ställdes övertäckta bårar ut i korridorerna och på morgonen var de borta igen.

Alla som var här, förutom de allra yngsta barnen, visste att vi hade döden i kroppen. I folkmun kallades till och med slottet för "döden vid sjön". Det fanns poeter som kallade det vi hade för den vackra döden, eller den bleka döden.

Men det fanns inget vackert med sjukdomen, inget vackert med att en treårig pojke som hostade blod på nätterna eller en femtonårig flicka som bara vägde tjugoåtta kilo och var så svag att hon inte orkade resa sig.

Jag hade varit här i tre veckor nu, jag var varken bättre eller sämre än när jag kom, men jag visste att lungsot, tuberkulos, eller tbc som sjukdomen kallades, kunde vara utdragen. Visst fanns det de som blev friska, men för mig betydde de där tre bokstäverna döden. Jag hade sett det på min pappa och min farmor när de sa adjö vid tåget.

Farmor trodde att det var sista gången vi sågs, hon hade tryckt näsduken så hårt mot ögonvrån att jag trodde att hennes ögon skulle ploppa ut. Det fanns inget botemedel, bara frisk luft, vila och mycket och näringsrik mat, eller egentligen fet mat. Ibland var det så mycket grädde i maten att jag fick kväljningar.

Fast det fanns alternativa behandlingar också, med de var så plågsamma att det lät värre än döden. Det var en sådan behandling som Marias föräldrar hade bestämt att hon skulle genomgå - en lungkollaps. En av sköterskorna hade berättat om behandlingen tidigare och det hon sagt hade fått oss att rysa.

Först skar man loss lungan och sedan tvingade man den att kollapsa genom att man förde in kvävgas där den skulle ha suttit. Det var en farlig operation, vissa dog, men en del blev bättre också.
Eller det var i alla fall vad man sa."

Mitt i all elände och död i Julias liv så kommer Luca till slottet. Och Julia blir för första gången kär. Och kärlek - speciellt den allra första - är ju helt underbart!

Det här är en sån där bok man bara vill läsa klart. För att få veta hur det slutar. För någon måste ju dö. Det hörs ju på titeln. Eller?

Förr i tiden. Eller svårt och sorgligt. För mellanstadiet. Utgiven av B Wahlsröms förlag.

/Birgitta

I rosens mitt av Martin Widmark

I rosens mitt av Martin Widmark

Stefans mamma har dött. Helt oväntat för familjen och vännerna har hon hängt sig. Efter sig har hon lämnat sin son Stefan och sin make i ett djupt hål av sorg. Och med mängder av frågor som är utan svar.
Första julen ensamma utan mamman blir en plåga. Stefans pappa orkar inte utan gör det hemskaste han kan göra: lämnar Stefan ensam och flyr istället till sitt jobb.

sidan 24-26
"Karl-Erik skyndade ut ur rummet. Stefan satt kvar framför brasan och hörde hur ytterdörren slog igen. Han förstod att hans pappa måste bort från all sorg som fanns i lägenheten. Han behövde begrava sig i gamla grekiska sagor och äventyr och glömma allt för några timmar, gissade Stefan. Pappa vet inte mer än jag, tänkte han.

För många var julafton en härlig dag, men inte hemma hos Stefan Eriksson och hans pappa. Sonja hade tagit sitt eget liv, men varken Stefan eller hans pappa förstod varför.

Stefan tittade på granen som hans pappa pliktskyldigt hade köpt nere på torget och smyckat med flaggor och en stjärna. Han förstod att om Karl-Erik hade levt ensam, utan Stefan, skulle han inte ha ansträngt sig alls. Stefan log dystert. Men så fick han syn på något.

Vad var det som låg bakom granen? Där skymtade något han inte sett tidigare. Han ställde sig på knä. Det var ett oansenligt paket. Glömde pappa en julklapp? Hade han haft bråttom att komma hemifrån? undrade Stefan.

Han sträckte ut armen och drog fram paketet och läste på etiketten:
Till Stefan God Jul från din mammas vän. Stefan tittade oförstående på julklappen. Det högg till i honom när han så påtagligt blev påmind om sin mamma. Din mammas vän? tänkte han. Vem kunde det vara? Någon från studietiden? Från arbetet eller kören?

Till slut tog nyfikenheten överhand och han satte sig åter i fåtöljen och öppnade försiktigt paketet. Där innanför papperet låg en platt träask.
Stefan lyfte på locket och tittade förvånat på det som låg däri.

Det var ett förstoringsglas!"

När han går runt med förstoringsglaset i lägenheten hittar han några brev som hans mamma skrivit till pappan. Han kan inte låta bli utan läser brevet och när han tittar närmare på det med förstoringsglaset hittar han ett gömt meddelande inuti en ritad ros. Skrivet med små små bokstäver!

Meddelandet för Stefan ut på ett äventyr. För att ta reda på vad som hänt hans mamma. Ju mer han får reda på ju säkrare blir han att det inte var ett självmord. Och ju mer han får reda på ju farligare blir äventyret. Någon är honom på spåren...


En spännande och bitvis väldigt sorglig bok. Vackra serie-bilder av Ola Skogäng. Jag tänker att vissa bitar i boken kan vara svåra att läsa: de brev som Stefans mamma skrivit med vacker gammal handstil. Dessa brev är mycket viktiga för boken och för att kunna lösa mysteriet. Så jag hoppas jag har fel - att när en väl läst ett brev så går resten av bara farten! För boken är en riktig nagelbitare!

Mysterier för barn. Skulle även kunna vara svårt och sorgligt eller förr i tiden. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.

/Birgitta

Drömfångaren: Odjuret vaknar av Ola Lindholm

Drömfångaren: Odjuret vaknar av Ola Lindholm


Boken rivstartar med det hemskaste som kan hända. När Andy är 3 år dör hans föräldrar i en hemsk bilolycka. Eftersom han inte har några andra släktingar hamnar han hos en fosterfamilj. Som bara tagit emot honom för pengarnas skull. En hemsk familj.

sidan 10-12

"Pojken bodde i ett rum i källaren med bara ett litet fönster uppe vid taket. Sängen var hård, han hade inga leksaker och ingen som kramade honom. Det enda pojken hade, som han tyckte om, var en bild på sin mamma och pappa som någon ramat in och hängt på väggen.

Varje kväll innan han somnade tittade han på bilden, och sedan drömde han om hur han flydde till dem, fast de var döda. År ut och år in. Samma dröm.

Så en kväll, när pojken snart var elva år, hände något hemskt. Igen. Den nya pappan hade blivit arg för att pojken hade tappat en tallrik med mat i golvet. Pappan hade skrikit och svurit och rusat ner i källaren och slitit ner bilden på pojkens föräldrar från väggen. Han hade sagt att de hade skämts för sin son om de hade levat. Sedan hade han kastat bilden i soptunnan ute vid vägen.

När han kom in hade han skrikit att pojken skulle sluta gråta som en barnunge, och sedan hade han höjt handen. Pojken hade blundat så hårt han kunde, sedan hade han med den svidande kinden sprungit till sitt rum. Det var då han bestämde sig för att fly. I gryningen, när alla sov.

Han la sig på sängen och kröp ihop. Å, vad han hatade den nya pappan, och den nya mamman som aldrig beskyddade honom. När han somnade bultade hjärtat fortfarande hårt. Och det var då det hände.

Han sitter i baksätet igen. Mamma och pappa sjunger och skrattar. Snön faller så vackert genom mörkret.Plötsligt ser han två ögon framför bilen. De lyser som eld i mörkret. De kommer närmare och närmare. Så ser han gapet med de tusen tänderna. Odjuret ryter i mörkret och reser sig på bakbenen. Odjuret är svart, med klor stora som knivar. I käften finns tusen vassa tänder som blänker som stål. Mamma och pappa fortsätter att sjunga och skratta. De ser inte odjuret. Han skriker som han aldrig skrikit förut.

Pojken vaknar skrikande. Det är beckmörkt. Han har sparkat av sig täcket. Svetten rinner längs hans panna och han fryser. Plötsligt hör han ett vrål utanför huset. Han ställer sig med darrande ben upp på sängen för att kunna titta ut genom det lilla fönstret.

I månens sken ser han ett odjur med eld i ögonen och klor stora som knivar. En jättelik man med en träklubba skriker och slår mot odjuret. Allt är suddigt och pojken torkar bort svetten ur ögonen, men när han tittar igen har odjuret och mannen slukats av mörkret.

Det var bara en mardröm, tänker han. Fast han är klarvaken.

Pojken tar sin ryggsäck och smyger ut från sitt källarrum och ut ur huset. Han öppnar locket till soptunnan och tar upp bilden på sin mamma och pappa. Han vänder sig om och tittar på det mörka huset en sista gång. Så börjar han springa."

Tyvärr visar det sig att det inte var bara en mardröm. Efter att ha varit på rymmen ett tag tillfångatas han av familjen Angel. Det är en familj som under generationer fångat in barns drömdjur och fört djuren i säkerhet till deras lilla ö.

Nu tar de också hand om Andy och för honom i säkerhet till ön. Men odjuret finns. Och det är Andy som drömt fram det. Och det är Andy som är utvald till att förgöra det... för att rädda världen från det hotande odjuret. Men det vet Andy inte om än...

En spännande bok och första delen i serien Drömfångaren. Odjuret verkar inte vara att leka med, men har Andy vad som krävs för att förgöra det? Till sin hjälp har han familjen Angel och ett silversvärd. Men räcker det?

Magi och fantasi för mellanstadiet. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.

/Birgitta

Min brorsa är en superhjälte av David Solomons

Min brorsa är en superhjälte av David Solomons


Luke älskar allt som har med superhjältar att göra. Han älskar att läsa serier och han kan typ allt om hur de ser ut, vad de har för egenskaper, vad som krävs för att bli superhjälte... Allt! Och så går hans tråkiga storebror Zack och får superkrafter! Han som inte ens läser serier. Superkrafterna gick till Zack bara för att Luke behövde gå på toaletten den där kvällen när rymdskeppet med Zorbon Beslutaren ombord kommer förbi deras trädkoja.

sidan 14-15

"Zack skakade sig ur sin trans.
"Just det. ja, Zorbon sa att jag hade fått ett uppdrag av det höga rådet som var av yttersta vikt för båda våra universum. Ett uppdrag som var så viktigt att det skulle vara förödande för biljoner varelser om jag misslyckades."

"Två universum? Måste du rädda två universum?" Typiskt. Min brorsa kunde inte nöja sig med att rädda bara ett. Han skulle alltid vara bäst på allt.
"Men varför just du?" kved jag.

Tankfullt glodde Zack ut genom dörren.
"Tydligen ligger den här trädkojan där vår två universum möts."
Det var fantastiskt. Helt otroligt. Vår trädkoja, en portal mellan två världar. Men å andra sidan ... "Och?"

Zack ryckte på axlarna.
"Jag antar att jag var den första personen Zorbon träffade när han kom igenom."

Jag var mållös. Munnen rörde sig men inga ord kom ut, bara ett pip som när luften åker ut ur en ballong. Det där är inte så där man väljer vem som ska rädda mänskligheten. Det måste finnas minst den profetia i en uråldrig bok. Det här var som att ge det heliga svärdet till en guldfisk.

"För att se till att jag lyckas", fortsatte Zack, "berättade Zorbon att han hade fått rätten att ge mig sex gåvor - krafter, skulle man kunna kalla det - för att hjälpa mig. Sen lyfte han händerna och sa nåt på ett jättekonstigt utomjordingspråk ..."
Till skillnad från ett jättenormalt utomjordingsspråk? tänkte jag, men sa inget.

"...Ett rött ljus blixtrade till - eller det kanske ska vara grönt ljus", sa Zack. "Jag kände energi välla genom kroppen. Det var som om varje atom fattade eld. När det var klart bugade Zorbon och sa: "DET ÄR GJORT""

Nu har Zack alltså fått ett antal superkrafter och det gäller för Luke och hans bror att ta reda på vilka det är. Och träna upp dessa. För Zorbon berättade också att Nemisis är på väg...

Men vem - eller vad - är Nemisis? Det är tur att Luke är så bra på superhjältar för Zack behöver verkligen hjälp. Med ett namn. En dräkt. Uppdrag att utföra - i väntan på att rädda världen.

Så plötsligt en dag försvinner Zack. Han kidnappas av onda krafter. För vad kan det annars vara? Vem vill ha Zack? Luke och hans vänner har ont om tid att hitta honom. För nu är en asteroid på väg mot jorden. Träffar den kommer allt liv utplånas...


En bok som plötsligt tar en annan vändning än den man först tror - och det blir ett mysterium av allt.
Roligt för mellanstadiet. Kan även passa under mysterier. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.

/Birgitta

onsdag 24 oktober 2018

Kungadottern. Sagan om Turid del 1 av Elisabeth Östnäs

Kungadottern. Sagan om Turid del 1 av Elisabeth Östnäs


Turid är  kungadotter till en stor viking. Eller, hennes far HAR varit stor och stolt. Nu är han bara gammal och svag. Turid kommer att ta över efter sin far och bli en drottning. Hon var bortlovad för giftermål redan vid tre års ålder till en man hon aldrig träffat. En man som är son till hennes fars gode vän. Fast riket hon ska ta över har blivit fattigt. Men människorna goda. Hennes folk. Hennes vänner.


sidan 12-13
"Jag sitter på tunet och kardar i solen. Jag sitter på en flat stenhäll. Det är min särskilda plats. Jag tycker om att sitta här. Stenen är mjukt grå med små gropar i. Det är för älvornas kvarnar där vi under oår offrar smör och olja för att beveka det gamla folket.

Bakom mig finns vårt hus. Den finaste hallen i bygden. En stor sal med halmtäckt tak och ingång på långsidan. Min far är gode och byns kung. Jag borde vara glad åt det. Men det är jag inte. Min far är en kraftlös kung. Sedan sitt sista vikingatåg har skatten han kom hem med krympt ihop. Nu består den inte av mer än en silverkedja och ett litet skrin med mynt. Allt annat har han gett åt byborna eller åt Ingeborg.

Den gången varjagerna kom och far och Ingeborg tillsammans fick dem att fly till sina båtar och försvinna bort igen var sista gången jag såg min far i sin fulla kraft. Efter det har han böjts och vridits, som ett gammalt äppelträd i vinterstorm.

Vår by ligger vid havet. Vi lever på fiske och på att odla korn. Männen i byn jagar på åsen och kommer hem med hjort eller älg. Pojkarna i byn snarar kaniner. Far har lärt mig att använda både båge och yxa och ibland går Sten och jag på jakt.

Far är byns kung och Ingeborg hans drottning. Hon var sommartärna när hon var ung. Hon gick runt åkern med sädesax i håret och en kjol av bast, med brösten bara. Efter det firades hon vid varenda fest. Det är bara den vackraste som blir sommartärna och det låter Ingeborg ingen glömma. I synnerhet inte mig.

Jag skulle aldrig bli sommartärna. Mitt hår är för grovt, som hästtagel. Min hy för mörk. Mina ögon för små och mitt leende skevt. När jag betraktar mig själv i en bronsspegel ser jag att mina ögon är mörka och mitt hår är svart.

Du har bruna ögon, säger Njord.
Du har ögon som bärnsten, säger far.
Riktiga trollögon, säger Ingeborg och fnyser.

Det finaste huset i byn är inte särskilt fint längre. Det borde tätas. Väggarna börjar spricka och skulle behöva en ny strykning av lera och hästskit. Halmen på taket är färglös och tunn på vissa ställen. Om det hällregnar läcker det. Då ställer Ingeborg en kruka under droppet och suckar, medan hon kallar min far värdelös. Han ler alltid mot henne då, ler och tar emot."

Skördarna slår fel och de tvingas svälta. Hennes fosterbror är svag och dör. Varjagerna är återigen ute efter krig - och när de kommer till Turids fars by orkar han och hans män inte slå tillbaka... utan alla dör.

Turid är nu drottning. Utan något folk. Utan sin by. Utan sitt land. Hon tvingas fly och det är ett hårt liv hon lever, Turid. Men hon är en kungadotter. Och hon är en völva. En som kan se in i framtiden. Sina gåvor kommer hon att behöva. För det blir en tuff resa att finna mannen hon är trolovad med. Om han nu fortfarande vill ha henne - arvlös som hon är.


Vikingatiden är männens värld. Turid är en kungadotter och har det förhållandevis bra. Andra kvinnor har det ännu värre. Som trälarna. Slavar. Kvinnor som kidnappas. Här får vi en inblick i hur det kan ha varit att leva då. Jag är glad att jag lever här och nu.

Fantasy eller äventyr och spänning för ungdomar. Utgiven av Berghs förlag.

Boken är en del av en trilogi. Följande delar är:
Krigstid
Korpgudinnan

/Birgitta

Ta chansen Charlotte! Av Jennifer Wegerup


Ta chansen Charlotte! Av Jennifer Wegerup

Charlotte älskar fotboll. Träningen tar en stor del av hennes liv. Här får vi följa henne både på planen när hon spelar och utanför. Vi får till och med följa med när hon köper benskydd och sportbehåar. I skolan kommer Charlotte på att hon ska skriva om Damfotbollens historia. Ja det är verkligen fotboll för hela slanten. Och Charlotte gör allt för att komma med i flicklandslaget.

sidan 33-36
"Nästa träning har Charlotte en av sina nya sportbehåar på sig. Hon måste erkänna att det känns bra. Hon kan inte riktigt fatta att hon väntat så länge, och kommer att tänka på det som Fatima och Rosa sa om att tejpa brösten. Hon berättar det för de andra i omklädningsrummet.
"Aj!" säger Devrim och tar sig spontant över brösten.
"Det låter superoskönt!"
"Ja", säger Charlotte. "Men min brorsa säger att en del killar tejpar sina bröstvårtor för att det inte ska bli skav under träningen."

Dagens träning är kul. De tränar på olika finter och uppställningar. Charlotte tänker faktiskt inte alls på det hon annars alltid har i skallen: beskedet från flicklandslaget. Därför hoppar Charlotte nästan till när Amir under den avslutande strechen säger:
"Jag tror att beskeden från flicklandslaget kommer i morgon."
Amanda fortsätter: "Personligen tycker jag att ni platsar, hela bunten. Jag vet också att de flesta av er drömmer om en plats i landslaget, men tyvärr funkar det inte så. Och därför vill jag påminna om en sak."

Hon pausar och tittar sig runt omkring: "Det är viktigt att komma ihåg att ha roligt här och nu med fotbollen. Vi tränar för att hela tiden bli bättre, och det är härligt att vinna matcher. Men det är också viktigt att behålla känslan av att det helt enkelt är roligt att spela."

Charlotte ser hur de andra nickar. Och visst förstår hon vad Amanda säger. De flesta av dem kommer att fortsätta spela hela livet. Oavsett om de spelar i korpenlag, landslag eller något däremellan, så kommer de att spela. Just för att de älskar fotboll. Men Charlotte har alltid fantiserat om att få spela i landslagströja. Hon älskar att spela fotboll, men hon vill verkligen - verkligen - få en plats i flicklandslaget."


Ta chansen, Charlotte! är femte delen i serien om Charlotte. Böckerna är inspirerade av Charlotte Rohlins barndom. En del är sant men en del är påhittat. Men Charlotte älskade att träna och hon har kämpat sig tillbaka från skador och hon gillar att vinna!

Och hur gick det med flicklandslaget då? Läs boken!

Fler böcker i serien om Charlotte:
Sätt straffen, Charlotte!
Hund på plan!
Kom igen, kämpa!
Där satt den!
Ta chansen, Charlotte!

Sport för lågstadiet utgiven av Olika förlag.
Böckerna i serien har korta kapitel och fina svartvita bilder.

/Birgitta

tisdag 16 oktober 2018

Pride-veckan

Under pride-veckan fick eleverna i åk 4-6 rita bilder med utgångspunkt i pride-flaggans färger.
Nu finns de bilderna som en utställning här på biblioteket.
Kom och titta på en otrolig färgprakt!

Hagaskolans bibliotek pride-veckan
Elever som ritat bilder med pride-flaggans färger.

Hagaskolans bibliotek pride-veckan
Utställning.

Hagaskolans bibliotek pride-veckan
Pride-flaggan hissad.

Hagaskolans bibliotek pride-veckan
Längs hela korridoren hängde en vimpel med
pride-flaggor. Ända in i biblioteket :)

Hagaskolans bibliotek pride-veckan
Skyltat med regnbågsböcker.

/Birgitta

måndag 15 oktober 2018

Stella betyder Stjärna av Bobbi A Sand

Stella betyder Stjärna av Bobbi A Sand


I den här boken får man träffa ömsom Stella ömsom Isa på deras korta men intensiva vänskap.

Stella bor med sin far i en gammal kvarn på Öland. Men så plötsligt händer det som inte får hända: han faller ihop och dör. Stella blir ensam kvar. Hennes mamma och bror bor i Göteborg och dem har hon väldigt lite kontakt med. Nu vill hennes bror att kvarnen - som är Stellas hem - ska säljas. Och Stella har inte råd att köpa den. Så får hon reda på en hemlighet som hon tror kommer förändra allt. Bara hon får tag på sin bror innan det är försent. Hon tar sin pappas gamla Volvo:

sidan 31
"Det var inte första gången hon satte sig bakom ratten på Volvon. Men det var första gången hon satt där ensam. Hon ställde in sätet och backspegeln, och lyckades manövrera bilen ut på vägen. Lite rostigt var det, men det skulle säkert lossna. Längs grusvägen kröp hon fram, kände in, men när den övergick till asfalt ökade hon farten.

Hon svängde av på gamla vägen mot Källa, för att hinna värma upp lite mer innan hon måste ge sig ut på stora vägen. Bra gick det. Hon slappnade av så pass att hon kunde börja se sig omkring.

Där satt en tonårskille på en stenmur lite längre fram längs vägen. Eller, det kanske var en tjej. ... Var det förresten inte hon från bussen, den lite osäkra som hade pratat om sin lärare? Och som hade så underliga, nästan sammanvuxna ögonbryn.

Hon visste inte var ingivelsen kom ifrån, men hon bromsade hastigt in och stannade intill kanten. Slog upp dörren. "Shalom, bettan! Ska du med in till stan?"

Resten av familjen har rest iväg på den årliga semesterveckan hos Isas moster utanför Stockholm. Men den här gången följer inte Isa med. Hon ska på ridläger. Tror hennes föräldrar i alla fall. Men Isa har andra planer. Hon vill vara själv hemma. Få tid till att tänka och känna vem hon är. Vad hon vill. Utan några andra i närheten.

Hon börjar med att köpa sig nya kläder. Dagen efter sitter hon utanför sitt hus:

sidan 32-33
"Istället gick jag ut i trädgården. Slog mig ned på muren utanför huset. Och det var där jag satt när en mörkgrå Volvo plötsligt stannade till. Framdörren slogs upp.

"Ska du med in till stan?"
Jag såg ett rött hår och ett leende jag kände igen. Jag reste mig hastigt, tog några steg mot bilen. Hejdade mig en sekund. Ja, men vad skulle jag annars göra?

Jag gick fram. Tjejens ögon hade en oroväckande gnista i sig, den fångade min blick och fick hjärtat att hoppa till. Sätet var hett när jag satte mig."

Så ger sig båda ut på ett äventyr. Ett äventyr med oanat slut. Som bara en av dem går helskinnad genom... En bok om att våga hitta sig själv. Och om att våga stå upp för den man är och vad man tror på. Även när det känns läskigt och man egentligen inte vet vad man vill.

Livet och verkligheten för ungdomar. Regnbågsbok från Transcenders förlag.

/Birgitta

En sekund i taget av Sofia Nordin

En sekund i taget av Sofia Nordin


En kväll blir Hedvigs familj sjuka. Mamma, pappa och lillebror. De får feber. Det brukar ju inte vara så farligt. Men den här gången är det farligt. För innan natten kommer är alla döda. Alla i hennes familj. Alla i huset där hon bor. Alla på gatan. Hennes bästa vän. Alla i skolan. Det ligger bilar i dikena och människor överallt. Döda. Är det hennes fel?

Hedvig flyr. Ut från huset. Bort från gatan. Hon tar sin mammas nycklar till skolan och går dit för att tänka. Skolan är en plats som var tom när febern kom och där borde heller inte finnas några döda människor.

sidan 17-19
"I klassrumsdörren vänder jag mig om och tittar på alla tomma bord och stolar. Så många timmar jag suttit här inne och önskat att jag var någon annanstans. Jag tror att det blir så om man har en mamma som är lärare och en bästis som är smartast i världen. Då är det så lätt att börja jämföra och känna sig dum. Nu vill jag inget hellre än att få sitta här på en lektion och känna mig korkad. Jag lyfter handen och vinkar. "Hej då", säger jag.

Sen går jag till förrådet med friluftssaker. Jag tar en stor ryggsäck, packar ner en varm sovsäck, ett liggunderlag, en pannlampa och ett stormkök. En kompass och kartor över skogsområdena häromkring. Vad jag ska göra när jag kommer utanför kartan vet jag inte.

Massor av tändsticksaskar, snöre, färgglada plastkåsor att äta och dricka ur, bestick, två vassa knivar, en liten yxa och ett tält. Det finns inga enmanstält, så jag får lov att ta ett tremanstält, det är det minsta som finns.

Jag tar också påsar med frystorkad, hållbar mat, och några av Ingelas färdigblandade påsar med russin och nötter och choklad. Hon tjatade alltid om hur bra det var med russin, nötter och choklad, som om det plötsligt blir nyttigt med fett och socker bara för att man är ute i naturen. Men hon hade rätt i att det är massor av energi, och energi behöver jag nu.

Till sist tar jag en hopvikbar plastdunk att ta vatten i, och undrar om jag kommer att orka släpa med mig så mycket vatten som jag behöver. Och om vattnet kommer vara rent. Kom febern med vattnet?

I skolköket finns det oändliga mängder mat. Jag står där och stirrar på tiokiloslådor med spagetti och ris, stora säckar med potatis och morötter och vitkål, som jag inte har någon chans att bära med mig. Ur frysarna rinner det redan vatten från allt som har börjat tina.

Egentligen borde jag stanna här och äta mig igenom förråden. Men jag vill i väg. Jag vill så långt bort som möjligt från mitt hus och dem som jag har lämnat kvar. Från nej, stanna.

Jag tror att jag skulle bli sjuk av att vara kvar. Inte bara i själen, utan alldeles vanliga sjukdomar, i kroppen. Jag tänker på råttor, bakterier - och sånt som döda kroppar och ruttnande mat drar till sig."

Hedvig behöver en plats utan döda människor. En plats som var tom när febern kom. En plats där hon kan starta ett nytt hem. Så kommer hon på det: det finns en liten bondgård som var en undervisningsgård där elever fick komma och se på djuren, äta egenodlad potatis och så. Där har Hedvig varit med skolan flera gånger. Det blir bra. Men vad är bra i en värld som bara består av död? Och är hon verkligen helt ensam kvar?

Tänkt dig att allt i livet rasat. Verkligen allt. Och allt du klarar bara av är att leva en sekund i taget. För så hemskt känns allt.
Går det överhuvudtaget att tänka sig något så hemskt? Genom att läsa den här boken går det att närma sig den tanken. I alla fall lite. En sekund i taget.

Science fiction för ungdomar utgiven av Rabén och sjögrens förlag.

/Birgitta

Den unga eliten av Marie Lu

Den unga eliten av Marie Lu


En häftig sjukdom har rasat i landet. Blodfeber. Många har dött men många har också överlevt. Barnen som blivit smittade men överlevt blodfebern har blivit märkta av detta. Vissa har fått svart hår, vissa har ärr i ansiktet och Adelinas hår har blivit silvervitt och ett öga saknas.

Märkta barn vill ingen veta av. De kallas Malfettos.

Adelinas rika far har förgäves försökt gifta iväg henne. Men ingen man vill ha henne. Nu har han bestämt sig att sälja henne till en man som är villig att ta henne som sin älskarinna. Adelina har hört samtalet och bestämmer sig för att fly från sin far och sin älskade syster.

sidan 26-27

"Var hade du tänkt fly? Vem tror du skulle vilja ha dig? Du kommer aldrig att få ett bättre erbjudande än det här. Har du någon aning om hur mycket förnedring jag har fått utstå och hur många avslag om giftermål jag har fått ta emot för din räkning? Fattar du över huvud taget hur svårt det har varit för mig att ständigt tvingas be om ursäkt för dig?"

Jag skrek. Jag skrek av alla mina krafter i förhoppningen att mina skrik skulle väcka människorna som sov i husen runt omkring, så att de kunde bevittna scenen som utspelade sig på torget. Skulle de bry sig?

Far tog ett fastare grepp om mitt hår och drog hårt. "Följ med hem", sa han och hejdade sig ett ögonblick för att stirra på mig. Regnet rann nerför hans kinder. "Var en duktig flicka nu. Din far vet bäst." Jag bet ihop tänderna och stirrade på honom. "Jag hatar dig", väste jag.

Far gav mig ett våldsamt slag över ansiktet. jag såg stjärnor och blixtar. Jag snubblade några steg och föll återigen omkull i lervällingen, men far släppte inte greppet om mitt hår. Han drog så hårt i det nu att det kändes som om han skulle slita upp det med rötterna. Jag har gått för långt, tänkte jag, omtöcknad av skräck. Jag har drivit honom för långt. Hela världen tycktes simma i ett hav av blod och regn.

"Du är en skam", viskade han i mitt öra med en röst som fyllde hela mig med hans mjuka, iskalla vrede. "I morgon ska du flytta till ditt nya hem och jag svär vid gudarna att jag kommer att döda dig om du försöker sabotera det."

Då var det som om någonting klack till inom mig och mina läppar kröktes till ett hånflin. Jag kände en våg av energi, som en koncentration av det starkaste ljuset och den mörkaste vinden. Plötsligt såg jag allting tydligt.

Far stod orörlig framför mig, hans förvridna ansikte var bara en hårsmån från mitt eget och allt runt omkring oss var upplyst av ett så starkt månsken att det tycktes tömma världen på all färg och måla allt i svartvitt. Vattendroppar hängde i luften och miljoner glittrande trådar såg ut att binda samman allting med allting annat.

Någonting djupt inom mig manade mig att dra i de där trådarna och när jag gjorde det var det som om världen frös runt omkring oss och det kändes som om mitt medvetande kröp ur min kropp och vidare ner i leran.

Ur marken reste sig nu en illusion av svarta vålnader med böjda och ryckiga kroppar som stirrade på far med blodsprängda ögon. De gapade så stort att deras ansikten nästan klövs i två delar. Far spärrade upp ögonen och snubblade förvirrat mot vålnaderna som kom emot honom.

Han släppte taget om mitt hår och jag föll ihop på marken och började genast krypa bort ifrån honom. De svarta, spöklika skepnaderna fortsatte att avancera framåt. Jag kröp ihop mitt ibland dem och kände mig både hjälplös och mäktig på samma gång. De gick bara förbi mig.

Jag är Adelina Aouteru, viskade vålnaderna till min far och en korus av röster formulerade mina fulaste och mest hatiska tankar. Mitt hat. Jag tillhör ingen. I natt svär jag att jag kommer att sätta mig över allt som du någonsin har försökt lära mig. Jag kommer att bli en kraft som den här världen hittills aldrig har skådat. Jag kommer att få så stor makt att ingen kommer att våga skada mig igen.

De skugglika varelserna samlades runt far. Vänta, ville jag skrika, samtidigt som jag fylldes av en
besynnerlig känsla av upprymdhet. Vänta,stopp. Men vålnaderna ignorerade mig.

Far skrek och försökte desperat slå bort deras beniga,utsträckta händer. Sedan vände han som om och flydde. Han sprang i blindo. Han kolliderade med sin häst och föll baklänges i leran. Hästen gnäggade, rullade skräckslaget med ögonen och stegrade sig på sina kraftiga bakben. Under några sekunder slog hingsten med hovarna i luften... Sedan kom det stora djuret ner igen.
Hovarna landade på fars bröstkorg. Han skrik tystnade tvärt och kroppen genomfors av krampryckningar."

Vissa av de barn som fått blodfebern och blivit märkta har också fått andra märken. Eller gåvor. Adelina har nu precis upptäckt vad hon kan göra. Hon är en illusionist. Andra kan göra eld, luft och många andra saker. Dessa människor har i folkmun blivit en legend. De kallas "Den unga eliten". En elit av människor med oanade krafter som tagit upp kampen mot ledarna i landet.

För de som leder innebär nu Adelina ett hot. De fängslar henne och tänker hänga henne inför alla människor som vill se. Men precis när hon ska hängas händer ett mirakel och hon blir räddad.

Adelina får hjälp att utforska sin gåva. Men i Adelinas hjärta finns också mycket mörker och hämndbegär. Hon vill ha hämnd på sin far. Och alla andra som någon gång gjort henne illa. Och det är många det. Och hon är dessutom beredd att krossa och förgöra de som står i hennes väg...


Det är jobbigt när huvudpersonen i en bok verkligen är en sån person som är otrevlig. På alla sätt och vis. Omöjlig att identifiera sig med. Men.
Det här är en sån där serie som blir bäst när alla delar är utlästa. Det är då knorren på historien kommer. Och tårarna... i alla fall för mig :)

Science fiction för ungdomar. Utgiven av Modernista förlag. Första delen i en trilogi. Fortsättes av Rosensällskapet och Midnattsstjärnan.

/Birgitta

De som går igen av Marcus Sedgwick

De som går igen av Marcus Sedgwick


Boken börjar brutalt. Rakt in i världen hos "De som går igen". Zombies. Gengångare. Vampyrer. Kärt barn har många namn...

Sidan 16-17
"En gren knakade till och Radu snodde runt mot förföljaren, storögd av skräck. Nu när han såg honom på nytt upptäckte han vad det var som var fel. "I skogens och Jesu namn ..." Snön dämpade orden.

Radu vände sig om igen och började springa, vacklade blint mellan trädstammarna. Högra handen satte en blodfläck på vit björknäver, men såret hade ingen betydelse nu. Det var bara en liten stund sedan han hade huggit timmer med yxan. Yxan som låg någonstans i snön med eggen röd av blod som redan hade frusit. Hans eget blod.

Han slog emot ett par trädstammar till men märkte det knappt, och plötsligt fick han klart för sig var han var. Nära Chust, där Tomas - en annan vedhuggare - bodde i en stuga utanför byn. Ett kort ögonblick tändes hopp i Radus hjärta. Han hade sprungit fort, byn låg bara en liten bit bort och han hörde inte längre angriparen bakom sig.

Men när han kom runt nästa träd sprang han rakt på honom. Mannen var inte lång, men han var tjock. Svullen. Huden var lika vit som trädstammarna runt omkring. Han hade torkat blod i de skrumpna mungiporna.

Först nu kände Radu igen honom. Han tog ett steg baklänges. De pälsklädda stövlarna knarrade i snön. Han snavade över en gömd rot men höll balansen. Så höjde han ena handen och pekade på mannen.
"Men Willem ... du är ju död!"

Mannen kastade sig framåt,stack handen som en kniv i i bröstet på Rad och trevade efter hans hjärta. "Inte nu längre", sa han.
Och nu var det Radu som föll död ner i den mjuka snön."


Det händer hemska saker i den lilla by dit Peter några år tidigare flyttat med sin far Tomas. De har byggt sig ett litet hus i utkanten av byn. Gjort sig en egen ö. Där de kan vara i fred. De livnär sig på att hugga ved som de säljer inne i byn. Eller de och de. Det är mest Peter som arbetar. Hans far sjunker allt oftare in i alkoholens dimma. Alkohol som han köper för de få slantar som Peter tjänar.

Det är något som Peters far inte berättar. För det finns en anledning till att han dricker alkohol. En anledning till att han vill försvinna från den här världen en stund. En anledning som påminner honom om död. Och ett minne som återuppväcks nu när de döda börjar ta för sig allt mer i den lilla byn...

Författaren Marcus har själv sagt om sin bok:
"Det var fängslande att få veta mer om den folktro som gett upphov till vampyrlegenderna. Ingen snötäckt kyrkogård har lämnats orörd, inget lik ostört, ingen förbannelse osagd, inga möten med försynen undgås. Men allt är inte dystert; det finns olycka och skräck också."

Rysare skräck spöken för ungdomar. Utgiven av B Wahlströms förlag.

/Birgitta

onsdag 19 september 2018

Vålnadens röst av Johan Rundberg

Vålnadens röst av Johan Rundberg


Sebbe känner sig sur. Hans mamma är skådespelare och han har följt med henne till ett hotell för att spela in en ny film. Sebbe som helst undviker stora människosamlingar. Som trivs bäst i lugn och ro. Nu är det alltså filminspelning som gäller. Hans mamma har tidigare alltid spelat rollen som tuff polis. Nu ska hon prova på ett dialogdrivet drama och hon är lite nervös inför hur det kommer att gå.

Hotellet där filmen ska spelas in i består av tre våningar och ligger alldeles utmed havet. Det är ett gammalt och slitet hotell som precis bytt ägare. Men rummet Sebbe och hans mamma får är mysigt. Och väldigt lyhört.

Första kvällen när alla skådespelare anlänt är det en välkomstmiddag.

sidan 33-35
"-Välkomna, alla, sa hon. För de som inte känner mig så heter jag Andrea Arnald och är regissör och manusförfattare till En spricka i fasaden. Vi befinner oss just nu i en unik situation. Och med det menar jag inte att vi har en unikt lite budget, en unikt liten inspelningsplats eller unikt lite personal. Jag menar att vi trots dessa begränsningar kommer att göra en unikt bra film.

Alla sträckte lite extra på sig i stolarna och utbytte menande blickar. Frank såg mest road ut, antagligen hade han hört liknande tal många gånger förut.
-Vi har två intensiva veckor framför oss, fortsatte Andrea. Det kommer att bli tufft. Men ni tillhör alla de allra bästa i era respektive yrkeskategorier, och med Ralph och Clara ombord kan vi inte misslyckas.

Ralph Becker nickade belåtet när han hörde sitt namn. Sen satte han båda handflatorna mot bordet och reste sig upp. Andrea, som just hade höjt sitt glas för att utbringa en skål, kom helt av sig. Allas blickar riktades istället mot Ralph som solade sig i uppmärksamheten. Bredvid honom såg sonen mest ut att vilja sjunka under bordet.

-Vänner! sa Ralph och slog ut med armarna.Rösten var så kraftig att de som satt närmast hoppade till. Ralph lät sin isblå blick svepa över rummet innan han fortsatte:
-Jag ska vara ärlig. Min agent ville inte att jag skulle göra den här filmen. När erbjudandet kom befann jag mig i staterna där vi precis hade avslutat inspelningarna av Zombie Cop 2, som hade en budget på trettio miljoner dollar. Bara det konstgjorda blodet vi använde kostade förmodligen mer än hela den här produktionen. Men för mig är det inte storleken på filmen som är viktig.

Ralph gjorde en paus för att riktigt låta orden sjunka in.
-Det är den konstnärliga storleken som räknas. Han höjde sitt glas.
-För konsten!

I samma ögonblick slocknade lamporna och det blev beckmörkt i rummet.
-Halleluja, viskade mamma lättat.
Stämningen blev genast lite förvirrad. Stolar skrapade mot golvet och någonstans hördes ljudet av glas som krossades. Ovanpå allt dundrade Ralphs irriterade röst:
-Finns här ingen elektriker?
-Jodå, men ingen som kan trolla, svarade någon från teknikernas hörna. Det är förmodligen ett vanligt strömavbrott. Om alla konstnärer bara sitter kvar på sina platser så ska vi försöka lösa problemet.
Dämpade skratt hördes.

Samtidigt började små, flaxande ljuskäglor tändas här och där. Det var skenet från mobiltelefonernas ficklampor. Jag fick upp min egen mobil ur fickan och knäppte på lampan - rakt i mamma ansikte.
-Hallå, sluta, snäste hon och satte upp handen som skydd.
-Förlåt då. Jag riktade ljuskäglan mot bordet istället.

Då gick det som en vindpust genom rummet. Bara en enda kraftig stöt av iskall luft som fick huden på armarna att knottras."


Ralph är motspelare till Sebbes mamma och han har sin son med sig. Sen finns det en tjej som har en av rollerna i filmen som också är i Sebbes ålder. De tre barnen börjar vara med varandra och diskutera vad som händer. För det börjar hända så många underliga saker.

Strömavbrottet är bara en av många saker som verkar konstiga under filminspelningen. Det fattas även ett rum. På natten hör Sebbe konstiga ljud som verkar komma från rummet ovanför. De försöker prata med de som jobbar på hotellet - men möts av tystnad. Är det någon som vill förstöra filminspelningen? De tre barnen är alla överens om att det är något lurt på gång. Men vad?

En spännande bok där det kan tyckas som att mysteriet är löst när boken är utläst - men är det verkligen det? Ser fram emot att läsa de andra delarna för att få reda på hur det egentligen slutar...

Rysare skräck spöken för mellanstadiet. Utgiven av Natur & Kultur förlag.
Vålnadens röst är första delen i trilogin om Häxknuten.
Fortsättes av: Kejsarens grav och Skuggornas ö.

/Birgitta

Försvunnen av Camilla Lagerqvist

Försvunnen av Camilla Lagerqvist


Den här boken handlar om Disa som tillhör resandefolket. Fast folk brukar säga tattare och andra fula saker. Hon och hennes familj anses inte lika "fina" som "vanligt" folk.

Nu har Disa hamnat på ett barnhem eftersom det bestämdes att barn till resandefolket skulle omhändertas. Hon har varit här i 10 veckor och varje söndag har hennes morfar Ludde hälsat på.

En dag kommer inte hennes morfar som han lovat. Disa förstår genast att något hänt, för så skulle han aldrig göra annars. Han kommer alltid när han lovat. Disa bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt och var han är. Som hjälp i sökandet har hon sin vän Albin, som också bor på barnhemmet. Albins farmor är föreståndare och tar hand om barnen på barnhemmet. Hon tar alltså även hand om Albin medan hans pappa är på annat håll.  Med i sökandet efter morfar Ludde är även deras kompis Ville. Son i en familj "av bättre sort" som är väldigt rika.

sidan 23-25

"-Har ni hört talas om Mickel Falsum? frågade han och handen som låg på trädstammen darrade till. Disa reste sig och tog upp badlakanet och kastade det till honom. -Sätt på dig det där innan du börjar hacka tänder, det är inte bra för emaljen, sa hon och log mot honom när han fångade badlakanet med ena handen.

-Vet du inte vem han är? frågade Ville och tittade på Disa som skakade på huvudet. Hon hade aldrig hört det namnet förut.
-Det skulle jag ha kommit ihåg för det är ett så konstigt namn. Som på en sagofigur, sa hon och såg genast en räv med sluga ögon framför sig.
-Jag tror han är norrman, man hör det inte på honom, men jag har för mig att pappa har sagt det, sa Ville och drog badlakanet tätare omkring sig.

De satt i skuggan, solen skapade lysande reflexer på det grumliga åvattnet som luktade dy.
-Hur som helst. Mickel jobbar på Rasbiologiska institutet, sa han och vågade inte möta Disas blick. Håret i nacken reste sig, inte för att hon frös utan för att hon hört talas om det där institutet förut.

Hon mindes en lärare som för flera år sedan läst innantill från ett papper. -Institutets uppgift är att idka vetenskaplig forskning på rasbiologins område med särskild hänsyn till svenska folket och till förhållandena inom Sverige, hade han sagt och sedan hade han förklarat för klassen att det handlade om att se till så att människor med sämre egenskaper inte fick barn med människor av den högre stående, germanska rasen.

När en pojke i klassen frågat vilka som tillhörde den sämre rasen hade läraren inte svarat, men han hade tittat så intensivt på Disa att hennes klasskompisar hade sett det. Två veckor efter det såg Ludde till att hon fick byta skola. Då hade hon fått sy ena ögonbrynet och armarna och benen var fulla med blåmärken.

-Jag känner till det där institutet, men vad har det med de som är försvunna att göra? frågad Disa och kastade iväg en flat sten så den studsade fyra gånger på vattenytan.
-Snygg macka! berömde Albin och kastade iväg en sten som sjönk med ett plopp.

-Arthur, vår trädgårdsmästare, berättade att hans syster Selma hade fått en kallelse till Rasbiologiska institutet, den var undertecknad av Mickel Falsum, sa Ville och tittade på Disa.
-Fast jag förstår fortfarande inte varför vi ska spionera på den där Mickel, sa Disa.

-Därför att enligt Arthur så gick hon till institutet och sen dess är hon borta.
-Vad skulle hon göra där? frågade Albin och kastade två stenar till som sjönk på samma sätt som den första.
-Arthur sa att hon skulle göra någon slags mätning och ta bilder, svarade Ville.
-Och det är ingen som sett henne efter det? frågade Disa. Ville skakade på huvudet.
-Arthur är väldigt orolig för henne.

Disa fick inte ihop det riktigt. Hur kunde den här Selmas försvinnande ha med Luddes att göra? Hon sneglade på Ville som hade tagit av sig glasögonen och nu putsade dem med badlakanet. Han märkte att hon tittade på honom och kinderna blev sakta rosa.

-Albin sa att du kanske visste något om Ludde också? sa Disa.
-Visst är han spelman?
Disa nickade. Ludde spelade både dragspel och fiol och han brukade åka runt på marknader och fester och spela.
-När Mickel och hans fru var hemma hos oss på middag så pratade han om någon ... Ville tittade bort och Disa förstod att den där Mickel hade sagt något som han inte ville upprepa.

-Han sa att han sett en spelman från resandefolket här i byn och att det var en besvärlig typ. Han skulle se till så att mannen kom till institutionen eftersom han var ett bra forskningsobjekt. Jag tänkte att han kanske har skrivit upp honom i sin svarta bok."

Så det är alltså den svarta boken de måste hitta. För där verkar allt stå nerskrivet. Men jakten på boken visar sig vara riktigt farlig. Eller - snarare så är det Mickel Falsum - som är riktigt farlig...

En riktigt spännande bok där det inte går att undvika att tänka på hur samerna mättes och vägdes en gång i tiden. Hur hemskt det är med dessa brott mot människorna som utsätts. En bok som blir läskigare och läskigare men oerhört fängslande och bra.

Del 1 i serien Blodsvänner. Förr i tiden för mellanstadiet. Skulle även kunna vara rysare & skräck - och högläsning. Utgiven av B Wahlströms förlag.

/Birgitta

Nörden på Nilen av Anna Holmström Degerman

Nörden på Nilen av Anna Holmström Degerman


Max är med sin mamma på semester i Egypten. Max ser fram emot sin vecka med pooler och vattenland. Men först ska mamma få sitt önskemål en vecka: båtresa utefter Nilen. Max tycker det är jättetrist med utflykter hela tiden, faraoner och död.

Det är väldigt få barn med också. Max har sett att det är en kille i hans ålder där. Han känner igen honom hemifrån, men de går inte på samma skola. Max tycker att han verkar lite nördig. Nördiga killen kallar han honom i smyg. Egentligen heter han Morgan.

sidan 11-13
"Det har varit alldeles för många tidiga morgnar för hans smak. Han vridet på huvudet och ser ut genom det stora fönstret. Åsnor betar längs stranden och små båtar glider förbi. Det är ganska fint om man gillar sådant. Ögonen faller ihop och han håller nästan på att somna.

En duns rycker honom ur slummern. Det låter som om det kommer från hytten intill. Där bor den där killen som mamma kollar på i smyg. Antagligen är han snygg, eller det ser Max att han är, men han verkar tycka det själv också. Spelar cool och pratar stockholmska.

Han har precis sådana Converse som Max vill ha också. Mamma tyckte de var för dyra och köpte ett par nästan likadan. Max vill inte ha nästan likadana. Han vill ha de riktiga.

Nu pratar killen därinne med någon. Det är väldigt lyhört mellan hytterna.
"Men faan också!"
Max sätter sig upp i sängen. Det där behövde han inte anstränga sig för att höra. Coola killen låter riktigt arg. Ingen svarar honom och Max förstår att han pratar i telefon.
"Det är väl klart att det går!! Ska bara stå ut med idioterna på den här förbannade båten i en vecka först. Det är det verkliga problemet."

Max fnissar för sig själv. Coola killen verkar inte trivas så mycket bättre än han.
"Och sen kaa-tjiing. Ljuva livet."
Ljuva livet på ett hotell med pooler, strand och snorkling men inte så mycket tempel och döda faraoner. Kaa-tjiing. Max förstår precis. Konstigt bara att han som är vuxen inte åker till badhotellet med en gång.

Han ska just ta fram paddan när det knackar försiktigt på dörren.
"Är du där, Max?"
Typiskt. Morgan har hittat honom."

Det visar sig ganska snart att Morgan är rätt rolig att vara med. Och för att göra resan lite mer spännande börjar de på skoj följa efter Coola killen. Men det som började på skoj blir snart allvar. För Max och Morgan upptäcker rätt snart att allt inte står rätt till med allt Coola killen gör. Men vad gör han egentligen när han går iväg?

Mysterier för mellanstadiet. En del av deckarserien om Max & Morgan. Utgiven av Opal förlag.

/Birgitta

onsdag 12 september 2018

Kamouflerad...

När någon inte vill att andra ska se vad som egentligen läses...

boken tänk dig att fly kamouflerar lätta sexboken



En vanlig dag på jobbet :)

/Birgitta

Boet av Kenneth Oppel

Boet av Kenneth Oppel


Familjen den här boken handlar om har precis utökats med en ny liten medlem. Så nu består den av mamma, pappa, storebror, lillasyster och en liten bebis. Men det är något fel på bebisen. Läkarna vet inte riktigt vad det är utan undersöker och undersöker. På dagarna letar föräldrarna på nätet efter tänkbara diagnoser och hur bebisen kan bli bättre. Men ingen vet något. Vad som är fel. Om den blir frisk. Om den kommer leva eller dö.

De två äldre syskonen vet inte hur de ska hantera bebisen. Lillasyster tror att bebisen kommer bli bra bara den får en spruta. Storebror har börjat drömma konstiga drömmar. Som känns så riktiga att han blir rädd för dem. Mardrömmar har han alltid haft, fast de här är konstigare. Som att han är där på riktigt.

Och så var det getingarna. De är visst överallt.

sidan 16-17
"Det var en riktig getingsommar. Det var vad alla sa. De brukar dyka upp i augusti, men i år kom de tidigt. Pappa hade inte ens hunnit sätta upp sina låtsasbon av papper än. De fungerade ändå inte särskilt bra.

Ett år hade vi prövat såna där fällor som var halvfulla med saft för att lura in getingarna så de fastnade och drunknade till slut. De hopade sig i stora högar. Jag hatade getingar, men inte ens jag gillade anblicken av de  deras blöta massgrav, där de få överlevande förgäves försökte klättra över alla döda kroppar för att komma ut därifrån. Det var som en vision av helvetet från den där gamla målningen som jag sett en gång på konstmuseet och aldrig kunnat glömma bort.

Hur som helst surrade massor med gula getingar runt vårt matbord, särskilt kring karaffen med iste. Jag höll ett öga på dem. Det var söndag och vi satt ute på terrassen på baksidan allesammans. Alla var trötta. Ingen sa särskilt mycket. Bebisen låg och sov i barnkammaren, och babymonitorn stod mitt på bordet med volymen uppskruvad så vi kunde höra varje andetag och snörvling."

Det vill sig inte bättre än att han blir biten av en geting. Och det visar sig att han dessutom är överkänslig mot getingstick. Nästa kan bli hans sista...

En riktigt spännande bok. Även för dig utan getingskräck ;) Det var en riktig getingsommar i sommar. Och efter att jag läst den här boken hörde jag getingar ännu mer överallt. Surrandes i tak och träd. Sittandes på mitt glas när jag skulle dricka. På min tallrik. Surrandes omkring mig - överallt!

Boken har effektfulla svart-vita bilder av Jon Klassen som bidrar till den ruskiga känslan i boken.
Rysare skräck spöken för mellanstadiet. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.

/Birgitta

Skatten från Miklagård av Tom Egeland

Skatten från Miklagård av Tom Egeland


Robert har fått följa med sin mamma i sommar och vara assistent på en arkeologisk utgrävning. Utgrävningen sker i Norge bara en bit från Oslofjorden. Det är en gammal vikingagrav med en hövding som levde för över tusen år sen. För den verkar verkligen tillhöra den legendariske hövdingen Njål. Han är begravd tillsammans med sin familj och sitt vikingaskepp.

Att arkeologerna överhuvud hittat graven är en sensation. Njål blev känd eftersom han sägs ha rövat en stor skatt från kejsaren av Miklagård. Tyvärr är det inte många forskare som trott på den historien, men Roberts mamma har nu fått pengar till att göra den här utgrävningen. Och det verkar som om de hittat just den mytomspunna hövdingen!

Njål och hans liv finns nertecknat i en mycket gammal saga, Njåls saga. Där Njål utmålas för att vara en mäktig och aktad hövding som tömde kejsarens skattkammare och delade den med sina män. Det finns även en annan saga: Jarls saga. Enligt den sagan så tog Njål skatten utan att dela den med sina män. Jarl berättas vara en modig och ärlig viking som krävde tillbaka sin del av skatten från Njål. Båda berättelserna är gamla sagor som ingen forskare riktigt trott på.
Genom att blanda Roberts berättelse och vikingapojken Ulvs historia så växer berättelsen fram.

I början av boken hittar Robert en träbit strax utanför vikingaskeppet som han gärna skulle vilja undersöka närmare. Men hans mamma förbjuder honom - arkeologer jobbar inte så. De tar var sak på sin tid. Pinnen för vänta. Men Robert kan inte släppa tanken på den där pinnen. Så när kvällen kommer bestämmer han sig för att gå och titta på den igen...

sidan 32-34
"Långsamt gick han till den del av graven där han hade sett träbiten. Försiktigt, steg för steg, så att han inte skulle förstöra något för arkeologerna... tills han stod ända framme vid träbiten. Han satte sig på huk. Lyste med ficklampan. Med fingertopparna borstade han jord och sand från träbiten.

Den gråaktiga, murkna träbiten satt inte hårt fast i marken. Tvärtom. Han kunde lätt lirka loss den utan att ha sönder den. Han visste att det var förbjudet. Att han inte borde. Försiktigt lutade han sig närmare. Med lätta fingrar borstade han av mer sand.

Robert!

En röst? Med en flämtning vände han sig om. Var det någon där? Hans mamma? Han reste sig och lyste med ficklampan runt sig. Ingen. Inte vad han kunde se.
"Hallå?" Hans röst var svag och han lät rädd. Hade han verkligen hört någon uttala hans namn? Högra: "Hallå?"  Hade hans mamma följt efter honom? Eller någon av de andra arkeologerna?

Han fortsatte lysa omkring sig. Ingen. Ändå kände han sig iakttagen. Rädslan grep tag i honom. Det var obehagligt att bli iakttagen av någon som han själv inte kunde se. Någon som kanske inte fanns. I alla fall inte i levande livet."

Nu är alltså graven med Njål funnen. Så alltså var historien sann. Men vad hände med skatten? Är den delen av berättelsen också sann? Och var finns skatten i så fall?

Berättelsen bygger på en gammal sägen som bygger och binder ihop vikingatidens pojke Ulv med nutidens pojke Robert. Sägnen innehåller en stor och mytomspunnen hemlighet. Men hemligheter kan vara farliga... och någon fler verkar vara på jakt.

En mycket spännande berättelse som binder ihop vår historia och vikingatiden med nutid. Vi får träffa vikingarna från förr blandat med Roberts drömmar och genom de arkeologiska utgrävningarna.

Förr i tiden för mellanstadiet. Passar även bra som högläsning.
Utgiven av Opal förlag.

/Birgitta

Monstrens rike: de förhäxade barnen av Johanna Strömqvist

Monstrens rike: De förhäxade barnen av Johanna Strömqvist



Saga bor med sina föräldrar i ett stort slott. Hennes rum ligger allra högst upp i det blå tornet. Runtomkring slottet är det ständigt vinter. Och runtomkring slottet finns monster infrusna i isblock.

sidan 11:
"Jag pulsar genom snön. Förbi de frusna monstren. Närmast slottet finns monstret som har örnhuvud och lejonkropp. En bit bort finns en av drakarna. Den här draken har gröna ögon och gröna fjäll. Munnen är öppen i ett rop som aldrig tystnar. Tänderna ser vassa ut. Jag skulle vilja känna om de är vassa, men man kan inte röra monstren. De är infrusna i stora isblock. 

Mitt favoritmonster när jag var liten var alltid den blå draken, den som står bakom slottet. Den har isblå ögon, som mammas. Det finns många monster i skogen. Väldigt många, både runt slottet och längre bort i skogen. En orm med flera huvuden, en varg som är mycket större än en vanlig varg. En lång ödla med kluven tunga och taggar på ryggen. 

Jag har lekt i närheten av dem ända sen jag var liten. Jag vet vad alla kallas. Serpent, grip, hydra. Jag vet att de är farliga också, det har mamma och pappa berättat. Men de kan inte skada mig, för de är infrusna i is som mamma gjort. Varför det är så vet jag inte."

Sagas mamma kan trolla och har alltså trollat in monstren i stora isblock. Men så en dag blir hon plötsligt sjuk. Väldigt sjuk. Och Saga märker att isen runt monstren sakta börjar smälta undan... Sagas mamma har inte längre tillräckligt mycket trollkraft för att orka hålla isen kall. För att klara sig behöver hon någon som har samma trollkraft som henne och som kan dela den med henne.

Det blir familjens stenmonster Ulrik som får uppdraget att ge sig av för att söka rätt på henne. Men när luftballongen med Ulrik stiger upp mot skyn hoppar Saga ombord innan någon hinner stoppa henne. Så ger sig de båda ut på ett farligt uppdrag. De måste hitta Sagas mormor. En kvinna som familjen inte haft någon kontakt med på många många år. Och av goda anledningar...

En spännande historia där vänskap räcker långt. För vad är vi utan våra vänner? Resan och sökandet efter mormor Ärla tar de alla in på farliga äventyr. Äventyr som förändrar allt för Saga.


Första delen i serien. Magi och fantasi för mellanstadiet. Utgiven av Semic bokförlag.
/Birgitta

måndag 3 september 2018

Sommarlovs-utmaningen :)

sommarlovs-utmaning i att läsa olika genrer


Innan eleverna gick på sommarlov fick de som ville vara med på en utmaning. Det gällde att läsa så många böcker som möjligt (max 8 st) ur olika genrer. För varje läst bok fick de en lott.
Nu har jag dragit vilka 5 elever som får komma och hämta en bok!



Grattis Nova, Elin, Ellen, Algot och Olivia.

Totalt har det lästs minst 142 böcker i sommar. Bra jobbat av alla som läst! Oavsett om man lämnade in sin lapp eller inte.

/Birgitta

Kodnamn Sherlock av Lars Bill Lundholm

Kodnamn Sherlock av Lars Bill Lundholm


Theo har precis startat en egen detektivbyrå. Barnens detektivbyrå. Det går lite trögt så här i början med att få in några fall att lösa, så Theo bestämmer sig för att försöka få kontakt med någon småtjuv. Hans plan är att filma när småtjuven tar någons annan väska ur skåpen och utpressa tjuven mot att han raderar filmen. Det går inte riktigt som han tänkt sig. Theo blir själv inlåst.

När han äntligen tar sig ut och är på väg hem blir han påhoppad av moppegänget Blackfoots som sprejar honom full med gul färg. Förödmjukelsen är total. Speciellt när en tjej som presenterar sig som Wilma kommer och räddar honom på sina rullskridskor. Wilma vill också vara med i detektivbyrån. Theo tar med henne och visar henne Barnens detektivbyrå.

Stolt som en tupp spatserar han omkring med sin käpp i källarlokalen han hyr. Theo har kämpat ihop pengar ett helt år för att kunna hyra den. Så plötsligt står Robert där, son till mannen han hyrt lokalen av. Robert står där och säger att Theo inte får hyra lokalen längre. Jo, om han får vara medlem i detektivbyrån. Helst chef vill han vara. Då kommer han inte skvallra för sin far så de blir vräkta.

sidan 21-22

"Utanför Barnens detektivbyrås kontor fanns, förutom det igensprejade fönstret, också en gul rand sprejad på väggen. Som en varning från Blackfoots. Vi vet var ni är.

Där inne satt Theo, Wilma och Robert.
-Men du förstår inte, Robert. Man kan bara bli chef efter ett enhälligt val och efter att ha svurit Eden. Robert såg utmanande på Theo.
-Eden? Vilken jäkla ed?
-Detektiveden så klart. Den måste man svära för att få bli medlem. Annars gäller ingenting.

-Okej, sa Wilma som också för första gången fick höra något om en detektived. Då svär vi den nu, så nånting gäller!
De nickade och Theo ställde sig en smula högtidligt framför de andra och höll upp handen, som han sett att man gjorde i amerikanska tv-serier där man svor att tala sanning. De andra gjorde likadant.

-Alla i detta rum tillhör härmed Barnens detektivbyrå. Vi ska stå på småglinas sida och alltid värna om barnens rätt att få vara sig själva. Jag, Theo Bergmark, svär på detta.
-Jag, Wilma Karlsson, svär på detta.
-Jag, Robert Rosén, svär på detta.
-Och jag, Siri Bergmark, svär på detta.

De tre barnen snodde runt och fick se en liten tjej stå med handen uppsträckt.
-Herregud, Siri, sa Theo. Vad gör du här?
-Vem är det där? frågade Wilma och mönstrade den lilla varelsen uppifrån och ner."

Den lilla varelsen är Theos lillasyster som smugit sig in i lokalen. Nu är de helt plötsligt fyra medlemmar i detektivbyrån. När de ska rösta fram sin chef - röstas Siri fram. Till Theos stora förtret.

Det dröjer inte länge förrän de har ett första fall att lösa. En pojke som kommer och säger att han och hans familj snart att bli utslängda ur landet på grund av att en spion ljugit och sagt att hans pappa inte är förföljd i sitt hemland. Pappan kommer bli dödad om de återvänder. Och utvisningen kommer ske snart!

Nu har Barnens detektivbyrå bråttom. Första fallet har trillat in. Men hur ska de lyckas? Det är ju så lite tid kvar!

En rafflande historia där det mesta är möjligt. De fyra barnen har olika egenskaper som kompletterar varandra på ett fint sätt.
Barnens detektivbyrå är en ny serie om barn som bara tar uppdrag för barn och där Kodnamn Sherlock är första fallet barnen löser.
Mysterier för mellanstadiet utgiven av förlaget Lind & Co.

/Birgitta

tisdag 5 juni 2018

Utställning

Just nu är skolbiblioteket fyllt av snygga kläder.
Både återbrukade och nysydda. Gjorda på textilslöjden av elever i åk 9.

kläder sydda på textilslöjden av elever i åk 9.

kläder sydda på textilslöjden av elever i åk 9.

kläder sydda på textilslöjden av elever i åk 9.


Mycket snyggare i verkligheten :)

/Birgitta

onsdag 30 maj 2018

Regnbågshyllan

Lagom till skolavslutningen har elever målat regnbågen klart :)

Så fint det blev. Tack!

regnbågshylla hagaskolans bibliotek


/Birgitta

måndag 14 maj 2018

Världsbokdagen 23/4 2018

Det har blivit tradition här på Hagaskolan att intresserade elever från högstadiets grundsärskola är med och planerar in aktiviteter till Världsbokdagen. Så även i år! Och i år blev det nog också rekord i hur många som kom och firade dagen på biblioteket.

Det som eleverna planerade fram var pyssel. Två varianter av bokmärken, en att vika origami och en att klippa och klistra. Gamla urgallrade böcker fanns att klippa bilder ur och man fick även möjlighet att välja ett annat märke.

aktiviteter under världsbokdagen på hagaskolans bibliotek
Svårt att välja...

Sagostunder, där elever från förskoleklassen bjöds in att lyssna på högläsning. Bra träning både för de inbjudna och de som ville läsa högt :)

Det fanns en station där elever som ville kunde sätta sig ner en stund och skriva en liten saga.

aktiviteter under världsbokdagen på hagaskolans bibliotek
Sagor blir till.


Utställning: på fönstret ut mot korridoren hängdes det upp bokrecensioner som eleverna gjort tidigare i klassrummet.

Tipspromenad samt "gissa hur många böcker som ligger i högen"-tävling.

aktiviteter under världsbokdagen på hagaskolans bibliotek
Hmmm. Hur många böcker i högen...

Ja undrar om jag fick med allt? Tror det. En fullspäckad och rolig dag. Tur att den kommer tillbaka nästa år. Då får vi se vad som händer då!

/Birgitta

Anna Tizianna på viktigt uppdrag i New York av Emma Fäldt

Anna Tizianna på viktigt uppdrag i New York av Emma Fäldt


Anna bor med sin mamma, pappa och lillebror. Nu är det bara några veckor kvar till julafton, och alldeles snart ska Anna åka till New York med sin familj. Men än så länge är de kvar i stan. Och Anna är ute med sin vän Lisa och leker snöbollskrig med de andra barnen på gården.

Det är riktig kramsnö, och snöbollarna yr i luften. Så händer det som inte får hända...

sidan 17-21

"Anna kastade snöbollarna i rasande fart. Hon måste träffa honom innan han hann fram till 4B. Hon var riktigt nära nu, tog sats och svingade iväg en snöboll det hårdaste hon kunde. 
-Krasch! 
David som bara hade en halv meter kvar till sin skyddade zon stannade förvånat upp. 
-Mitt i prick! Och den här gången var det inte mitt fel, sa han och skrattade till. 

Anna stod som förstenad och bara stirrade. Stirrade vid sidan av port 4B strax ovanför David. Glassplitter låg överallt i snön och glittrade som krossade isbitar. Ett fönster hade gått i tusen bitar. Anna kände hur hjärtat bultade hårt och benen blev skakiga. Fönstret tillhörde lägenheten där den läskige gubben Jacobsson bodde. 

De andra barnen kom springande och stirrade förskräckta mot fönsterrutan, eller rättare sagt, mot det som var kvar av den. 
-Det kommer någon! Lisa skrek till och började springa. 
Anna såg ett gråhårigt huvud som tittade fram bakom gardinen vid det trasiga fönstret. 
-Spring för livet! ropade David. 

Alla utom Anna började springa i full fart.
-Hörru ni där, stanna! hördes det från det gråhåriga huvudet som skymtades bakom gardinen. 

Då började Anna också springa. Allt vad hon orkade på sina skakiga ben."

Men Anna känner att det är fel, att hon sprang iväg. Så lite senare tar hon mod till sig och ringer på hos farbror Jacobsson. Då visar det sig att han inte alls är elak. Eller arg för det som hänt. Han hade ändå tänkt byta ut den rutan.

Anna berättar för Jacobsson att hela familjen ska ut och resa till New York, och då visar det sig att han också varit där! Och vilka historier han har att berätta! Som ung jobbade han på en båt som åkte runt hela världen, och vid ett tillfälle stannade båten till i New York. Där träffade han en jättefin flicka - och blev förälskad!

Jacobsson och flickan hade tänkt gifta sig när båten kom tillbaka från sin nästa resa. Men under den resan blev Jacobsson sjuk i polio, och som en följd av det blev ena benet förlamat och han började halta.

Då började han tänka på flickan som han älskade. Att hon var värd en bättre man. En man som kunde ta hand om henne. En man som kunde lära henne åka skridskor. Så han skrev ett brev som han tänkte lämna till henne när de kom tillbaka till New York. Men väl där vågade han aldrig lämna brevet. Så flickan fick aldrig veta vad som hänt honom. Men ända sen dess har gubben Jacobsson älskat henne och blev aldrig tillsammans med någon annan.

När Anna hör hans berättelse kommer hon plötsligt på en superidé! Hon SKA ju snart åka dit! Hon då kan ju hon ta med sig brevet!!

Men. Hur ska hon nu göra? Mamma och pappa vet inte vad som hänt att hon krossat ett fönster. Så hon kan ju inte berätta om farbror Jacobsson. Men kanske kan hon säga att hon ska köpa något till en kompis på exakt den adressen kanske? Anna trasslar in sig hit och dit, men hon är envis. Brevet SKA fram...


En bok om kompisar och kärlek. Både livslång kärlek till någon som aldrig blivit glömd, men också kärlek mellan två vänner. För Anna och gubben Jacobsson blir riktiga vänner.
Rolig och spännande bok för lågstadiet, utgiven av Idus förlag.

/Birgitta

Julias superkrafter av Malin Roca Ahlgren

Julias superkrafter av Malin Roca Ahlgren


Det är snart slut på jullovet. Julia ska börja andra terminen i sjuan, men hon tycker det ska bli jobbigt. Att inte veta vad som ska hända. Första dagen börjar heller inte speciellt bra:

sidan 29-32
"-Nej men hörrni, sätt er ner, skrek Micke. Jag vet att det är jobbigt första dagen efter lovet och just därför ska vi inte ha en vanlig dag idag. Vi ska ha schemabrytande dag. 

Julia ville gå därifrån, gå hem. Så här skulle det inte vara. Det var inte det här som hon hade förväntat sig. Hennes händer mot väggen var kallsvettiga och hade nog lämnat avtryck. Hon svalde. Och igen. Hon sökte Mickes blick. Men hon fick ingen respons. 

Hon förstod inte varför hon skulle vara där, i den där röran. Det stod inte heller någon information på tavlan. Vad skulle de göra? Skulle de vara här inne hela dagen? Hur länge? Frågorna snurrande runt. Julia kände sig yr och huvudvärken började smyga sig på. 

-Vad ska vi göra idag då? frågade till slut Alice rakt ut. 
-Om ni bara är lite tysta så ska jag försöka förklara det, sa Micke. 
-Ok håll mun allihop då, skrev Wille och hoppade ner från bänken och slog av Leonard hörlurarna. 
-Vad fan gör du? 
Lyssna på magistern, Leo, skrattade Wille. 

Dimitra och Molly tystnade och såg på Wille. Julia suckade. Sneglade på Lisa som hade dragit ner luvan över ögonen. 

Leonard blev arg och gick ut ur klassrummet och lämnade dörren öppen bakom sig. William ryckte på axlarna och sa: -Inte mitt fel väl, jag försökte ju bara hjälpa till lite här. 

Micke suckade och drog handen genom håret. Sen såg han mot Lisa och Julia som stod vid dörren som Leonard lämnat öppen. 
-Kan du stänga dörren snälla Julia? ... -Julia, hörde du inte vad jag sa? frågade Micke och såg förbryllat på henne. 

Varför såg han på henne sådär? Vad hade hon gjort nudå? 
Micke gick och stängde dörren själv och när han stod bredvid Julia frågande han: 
-Varför stängde du inte dörren när jag bad dig om det? 
- Du sa ju "Kan du". Och Ja, det kan jag väl, tänkte jag, men du sa inte att jag skulle stänga den."

Micke är ganska ny lärare i klassen, och förstår inte alltid Julia och vad hon behöver. Men Julia får hjälp. Julias pappa, lärarna, rektor och specialpedagogen på skolan styr tillsammans med Julia upp situationen. Julia får berätta vad hon är bra på, och vad som fungerar sämre i vardagen. Tillsammans gör de upp vissa hållpunkter att följa för att Julias skoldagar ska fungera bättre.

Boken handlar om Julia. En helt vanlig tjej, fast lite ovanlig också. Hon har asperger/högfungerande autism. Här får vi följe henne i hennes vardag. Hennes tankar och hur hon upplever världen runt omkring henne. Boken är fascinerande och spännande att läsa och få följa med Julia i hennes vardag. Den passar därför både barn och deras föräldrar samt skolpersonal. 

Högläsningstips från äppelhyllan, utgiven av Kikkuli Förlag. 

Författaren har även skrivit böckerna Coolt med ADHD, Jag har ADHD och Vad är det med Lisa?.

/Birgitta