Miljonpaddan av Monica Zak

Berättelsen börjar med Robin. När han tvingas byta skola känner han sig ensam och osynlig. För att försöka bli mer synlig bestämmer han sig för att börja samla på något. Det blir grodor.

I sin framtida vision av hur det ska bli ser han hur några klasskompisar följer med honom hem. Tittar på hans grodsamling. Leker och dricker läsk. Äter bullar. Spelar Supermario och tittar på TV. Så tänker Robin att det ska bli när han samlat ihop 75 grodor.

Så blir det inte. Istället får han öknamnet Robin Groda. Och alla i klassen gapskrattar.



Samtidigt - i en annan del av världen - föds en mycket liten padda. En speciell liten padda. Nämligen en agapadda. Paddan fångas in och transporteras till ett zoo i Norrköping. På zoo är det tråkigt. Han sitter där i sin pyttelilla glasburk. Ingen vill köpa honom. Alla skrattar och tycker han är så ful. För att fördriva tiden äter han. Och han lär sig att prata. Härma allt elakt folk säger om honom.

Så en dag är det faktiskt någon som köper honom. Han hamnar hos Sven-Åke. Och när en journalist är på besök för att skriva om något helt annat råkar den få syn på paddan. Och blir lyrisk:

sidan 24-25
"Vad är det där för nåt? undrar han.
-Äh, bara en padda som jag fått i födelsedagspresent, sade Sven-Åke.
-Är den inte ovanligt stor?
-Det tror jag inte, sade Sven-Åke. Det är en agapadda. Dom är alltid stora. 
-Ska vi väga den, sade journalisten.

Sven-Åke hämtade badrumsvågen och de lyfte upp paddan och satte honom på vågen. Journalisten tittade efter antalet kilon och skrev upp det. 2,46 kilo. Sen bad han Sven-Åke hålla paddan i famnen och han tog en bild på Sven-Åke och hans padda och försvann tillbaka till tidningen.

En timme senare ringde journalisten till Sven-Åke och skrek i luren: 
-Grattis!!!
-Varför det? sade Sven-Åke. Jag fyller inte år förrän i maj.
-Grattis, du är världsmästare!
-Va, sade Sven-Erik och glömde stänga munnen.

-I alla fall din padda. Han är störst i världen, skrek journalisten. Jag har just kollat Guinness Rekordbok. Där står det att världens största padda väger 2,3 kilo. Och din vägde ju 2,46. Det här ska vi ha på första sidan i tidningen. Och på löpsedeln.
-Va, sade Sven-Åke en gång till."

Det här är början till ett nytt äventyr för paddan. Han blir världskändis och visas upp i tidningar och på TV. Till slut tröttnar han på kändislivet. Och rymmer...

Tänk vad mycket tokigheter en liten padda kan vara med om. Det är nästan tur att Robins och paddans vägar möts på slutet. Så det blir lite lugnt ett tag. Kanske...

En rolig bok för lågstadiet. Med svartvita tecknade bilder av Per Gustavsson som fint förstärker känslan i bokens text. Utgiven av Opal bokförlag.

/Birgitta

Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind

Samlingsvolym med de tre böckerna - Sandvargen, Mera Sandvargen samt Sandvargen och hela härligheten.

Zackarina bor med sin mamma och pappa vid havet. En morgon läser pappa tidningen och har inte tid att bada eller vara med Zackarina. Och ensam får hon inte bada. Så hon går ner till sanden. Där börjar hon gräva i sanden och helt plötsligt kommer det fram något! En sandvarg har gömt sig i sanden och tittar yrvaket upp. 

Zackarina blir först rädd, men när hon förstår att Sandvargar inte äter människor - bara solsken och månsken - blir de vänner. Sandvargen är en mycket speciell varg. Med den kan Zackarina vara den hon är och ställa alla de kluriga frågor som mamma och pappa aldrig har tid att svara på. Sandvargen har alltid tid. Och svar. Kloka och underfundiga svar. Och så är han aldrig rädd!

Närhelst Zackarina behöver honom finns han till hands. Rätt mycket under sommaren faktiskt. För mamma och pappa verkar så väldigt upptagna. Och inte har de svar heller när hon undrar något:

sidan 27

"-Jamen, det var ju innan du fanns, sa pappa.

Innan hon fanns? Zackarina tittade noga på fotografiet. Ett tält och två cyklar. Skog och himmel och regn. Två som var glada, men ingen Zackarina, för hon var den som inte fanns. 

Fanns ingenstans, tänkte hon och kände sig underligt ensam. Men sedan kom hon på en sak och skrattade till. 

-Jomen, lite fanns jag väl i alla fall, sa hon. Jag låg ju i mamma mage, har du glömt det?

-Nä, men cykelsemestern var före det, sa pappa. Flera år innan. 

-Men var var jag då, då ? sa Zackarina. Innan jag låg i magen? 

Pappa kliade sig på hakan och mumlade något om väldigt knepiga frågor. Sedan tittade han på klockan och ropade att oj, nu var det ju nyheter på radion! Och så försvann han in på sitt arbetsrum."

Ja då är det tur ändå att Sandvargen har tid att lyssna och komma med underfundiga svar.

I korta kapitel för man följa deras vardag och Zackarinas funderingar. Både stora som små. Allt går det att prata med Sandvargen om. 

En helt fantastisk bok att läsa högt tillsammans med sitt/sina barn. Boken öppnar upp för vidare diskussioner och tar upp vitt skilda frågor på ett mycket enkelt och lätthanterligt sätt. Man får vara med och dela stora som små händelser - alla ur barnet Zackarinas perspektiv.

/Birgitta