Det var en gång...

Eleverna letar efter biljetten till filmgalan.

En av klasserna på skolan har varit med i Länsbibliotekets projekt "Det var en gång i Västerbotten". I projektet har elever i särskolan inspirerats av västerbottniska sägner och gjort filmer tillsammans med professionella filmare. Boken de jobbat med är "Nordiska väsen" av Johan Egerkrans.

Som avslutning på projektet hölls en filmgala där elevernas filmer visades upp. Inför filmgalan skulle varje klass få en inträdesbiljett. För att få tag på biljetten fick eleverna vara med på en digital skattjakt som hölls inne på biblioteket!

Barnen fick börja med att se en liten stop-motion film där tomten ur boken klev ut ur boken och hade med sig barnens biljett. Tomten drog sen iväg med biljetten - och barnen fick instruktionen att leta rätt på den igen.

Ledtrådar fanns uppsatta runt om i biblioteket. Ledtrådarna bestod av QR-koder som lästes in och gav ledtrådar i form av bilder och ljud. Ledtrådarna, som bestod av en bild på en flicka, rött hår, pengar, en apa, en häst och slutligen pippisången -  ledde barnen till Pippi Långstrump.

Barnen tyckte det var roligt, men också lite klurigt att hitta alla ledtrådar. Men till slut fick de sin biljett till filmgalan! Vilken lycka :)

/Birgitta

Bok-detektiven

Bok-detektiven har varit på besök hos tvåorna på Hagaskolan. Ett tillfälligt uppdrag för fröken Q där hon skulle ta reda på vilken sorts bok varje elev skulle vilja läsa.

Ledtrådar var det dock ont om i klassrummet - inte ens med förstoringsglaset kunde hon hitta något... så Q delade ut ett papper till varje elev där det gick att fylla i hur boken man ville läsa skulle vara. Skulle den till exempel vara tjock eller tunn, skulle den handla om djur eller mysterier, skulle den vara rolig, spännande eller magisk?

Sen rusade Q iväg på nästa uppdrag - så det var allt den vanliga bibliotekarien som fick dela ut böckerna till barnen sen... Men alla elever tyckte det var spännande att få se vilken bok man skulle få låna! Och så fick man ju lite bok-tips på köpet när man fick höra vilken bok klasskompisen fick :)

/Birgitta

Det ringer, det ringer av Anna Holmström Degerman

Isa har sommarlov och ska tillbringa några veckor hos mormor i stugan. Hon är sur på sin bästis Ella, som är kvar i stan. Precis innan Isa skulle åka till mormor kom hon på Ella med att ha ljugit för henne. Det känns i magen när man är osams med sin bästis.

Mormor har fått nya grannar. En barnfamilj med en pojke i Isas ålder har flyttat in. Föräldrarna renoverar hela tiden men sonen, Robin, träffar Isa på när hon cyklat till sjön för att bada. De börjar prata och märker snart att de trivs i varandras sällskap.

Isas mormor har ett porträtt på sin mamma, som hette Sonja, hängandes i stugan. Sonja försvann när Isas mormor var liten, och hon har inte kunnat förlåta henne för det. Det var en natt när det åskade. När familjen vaknade på morgonen var Sonja borta. Trots att alla letat har ingen hittat henne.

sidan 20-21

"-Jag förstår att du vill veta, Isa. 

Hjärtat hoppar över ett slag när mormors röst hörs så nära. Hennes steg hördes inte i ovädret. Mormor ser på fotografiet och Isa förstår att hon tror att det är Sonja hon tänker på. 

-Ni är väldigt lika. Det syns inte på bilden, men hon hade också ett grönt och ett brunt öga. Precis som du. 

Mormor drar efter andan som om hon tar sats innan hon fortsätter. 

-Det var en sån här kväll hon försvann. Åskan gick och stormen tjöt. 

Isa säger ingenting. Hon vill inte avbryta mormors berättelse.

-Vi trodde att hon gått ut för att titta på ovädret. hon brukade göra det. Klä på sig en stor regnrock och sydväst och ge sig iväg ut. Hon tyckte det var vackert. Hon älskade naturen och kunde vara borta länge på sina promenader. 

Mormor tystnar. Isa blir rädd att hon inte ska säga något mer. Men så fortsätter hon. 

-När hon inte hade kommit tillbaka nästa morgon så började vi leta efter henne. Till slut ringde pappa polisen. Det fanns inte ett spår efter henne. 

Mormor suckar och sätter sig ner vid köksbordet. 

-Min far kom aldrig över det. Han gav aldrig upp hoppet om att hon skulle komma tillbaka. När jag blev äldre förstod jag att hon faktiskt hade lämnat oss för gott. Men jag förstod inte varför, och jag har aldrig förlåtit henne.

Ovädret har dragit förbi och ett lätt regn faller. Det är tyst i köket och Isa huttrar till. Mormors röst låter så annorlunda när hon pratar om sin mamma. Liksom klanglös och utan känsla. Isa ser på fotografiet och för ett ögonblick är det där igen. Den där snabba skuggan. Hon ryser till och blundar. När hon öppnar ögonen är den borta."

Det åskar förresten mycket i stugan den här sommaren. Och Isa drömmer mardrömmar. Samma dröm hela tiden. Hon hör en vacker melodi som spelas på piano, så vacker att hon bara vill dansa. När hon går upp ur sängen dras hon mot ljudet - men innan hon kommit så pass nära att hon kan se vem som spelar har hon vaknat...

Sen är det den gamla telefonen som Isa hittade igen i förrådet. En gammal kobratelefon som mormor haft länge. Den ringer när det åskar - fast telefonledningen inte fungerar... Enligt mormor har den telefonen alltid betett sig underligt ända sen hon var liten när det åskat. Och nu har Isas egen mobiltelefon börjat bete sig underligt när det åskar - någon ringer från skyddat nummer!

Vem är det som ringer? Vem är det som spelar piano? Vad händer med kompisrelationen med Ella? Och Robin, är han en kompis - eller...? 

Fina svart-vita bilder förstärker texten. Anna, som har skrivit boken, har själv jobbat på bokbussen här i Umeå. En som fortfarande jobbar där är illustratören, Tobias Johansson, och han har hämtat inspiration från sina kollegor... lite extra kul var det alltså att känna igen personen som han ritat :)

Lättläst ungdomsroman i genren rysare skräck spöken.

/Birgitta

De magiska 12: Uppdraget av Michael Grant

Mack är 12 år och lever ett vanligt liv. Han bor med sin mamma och pappa i ett normalt hus i en normal stad. Han har ostyrig och lockigt brunt hår, genomsnittlig längd och genomsnittlig kroppsbyggnad. En helt vanlig kille. En sak hos Mack är ovanligt - hans bruna ögon lägger märke till saker. Det är inte mycket som Marks ögon missar.

Mack är också ovanligt rädd för saker. Han har nämligen fobi mot det mesta: spindlar, tandläkare, eld, dockor, sprutor, hav, hajar, trånga utrymmen... Trots det blir han en hjälte! Han är nämligen inte rädd för sina mobbare.

sidan 16-18

"Mack skulle få stryk. Det skulle inte vara första gången. men första gången sedan han börjat sjuan. Det hade bara gått en månad på skolåret, och han var redan i klorna på Stefan Marr. 

"Jag är törstig", sa Stefan. 
"Mmm hngg nggg öhh hmmmng", erbjöd sig Mack. 
"Nä, det behövs inte", sa Stefan. "Det här tar nog inte så lång tid". 

Mycket riktigt hade Matthew och Camaro snabbt lyckats samla ihop alla tillgängliga mobbare på Richard Gere-skolan. Sex pojkar och Camaro kom klivande mot dem med målmedvetna och huligantunga steg. 

Mack hade en och bara en möjlig flyktväg. Det satt en branddörr i jympahallens bakre vägg. Den var försedd med en frostad ruta av pansarglas som inte blottade något av vad sm fanns innanför den, men Mack visste att skolans cheerleadertrupp just nu tränade rakt innanför den här dörren. 

Han visste också att dörren alltid skulle hållas låst. Men ibland låste tränaren Jeter upp den och stängde av larmet så att han kunde smita ut  mellan lektionerna och smygröka här på baksidan av hallen. 

Mack hade en enda chans. Han väntade, samlade krafterna och inriktade sig på vad han skulle göra. Så lät han kroppen slappna av fullständigt, nästan dråsa omkull. Och under den halva sekund det tog Stefan att anpassa sig tog Mack språnget. T-shirten slets av honom i ett stycke. Bara halsringningen satt kvar. Han var fri. 

Det var tre steg till dörren. Ett, två, tre! han grep tag i handtaget och ryckte till. Dörren gick inte upp. Mack anade en rörelse bakom honom. Han snurrade runt. Stefans knytnäve kom farande och Mack duckade. Krasch! 

"Aaaaaoo!" tjöt Stefan. Mack slängde sig undan, ur balans, snubblade på sina egna fötter. Men han föll inte. Han trampade baklänges för att få fötterna att bära igen. Sedan såg han det röda som sprutat över hela den krossade fönsterrutan. Stefans knytnäve hade slagit igenom glaset. Han hade ett decimeterlångt skärsår i armen, som en röd mun, och det sprutade blod. 

Mobbarna som närmade sig tvärstannade. Stefan stirrade fascinerad och förskräckt på sin arm. Mobbarna tvekade, var på vippen att bestämma sig för att fortsätta fram till Mack, men kom sedan efter en klokare bedömning av riskerna fram till att det var dags att dra. De vände sig bort och sprang iväg medan de gastade hotelser åt Mack. 

Stefan försökte stoppa blodflödet med vänstra handen. 
"Döh", sa han 
"Ooops", mumlade Mack med munnen full av gympashorts. 
"Jag typ blöder", noterade Stefan. Sedan satte han sig ner, alldeles för fort och hårt, och Mack insåg att det här inte var en för Stefan smärtsam men för honom själv lyckosam liten blessyr. Det forsade alldeles för mycket blod ur armen. Marken höll redan på att färgas röd där en blodpöl höll på att bildad runt ett bortkastat godispapper. 

Mobbarnas kung försökte resa sig upp, men det verkade inte som om hans kropp fungerade riktigt, och han förblev sittande. Mack stirrade häpet. En del av honom var skräckslagen vid tanken på att han verkade hålla på att lägga sig till med ytterligare en splitter ny fobi: hemafobi, rädslan för blod. 

Det vore lätt att fly. Och Mack funderade allvarligt på att springa sin väg. Istället spottade han ut jympashortsen, ställde sig grensle över den sittande Stefan och sa: 
"Lägg dig ner." När Stefan inte verkade fatta knuffade Mack omilt ner honom på rygg."

Mack räddar livet på Stefan och hamnar på så sätt under sin forne mobbares beskydd istället. Stefan är inte så smart, men stark, och fast besluten om att alltid vara vid Macks sida. Det innebär också att ingen annan får mobba Mack längre. Skönt för Mack.

En dag blir Mack kontaktad av en mystisk varelse från en förgången tid som berättar att Mack är en Magnifica - utvald till att rädda världen. Mack får i uppdrag av den mystiska varelsen, som säger sig heta Grimluk, att leta upp de andra barn han ska bilda en grupp med.

Mack och Stefan beger sig ut på ett farofyllt uppdrag för att hitta de andra 11 som tillsammans med Mack ska bilda De Magiska 12. Hack i häl kommer onda krafter, som vill förhindra att Mack lyckas med att samla ihop De Magiska 12...

En ny spännande och rolig serie för mellanstadiet. Uppdraget är första delen. Berättelsen väver ihop nutid och dåtid och man förflyttas mellan tidsepokerna för att få en förståelse i vad som händer i berättelsen.

/Birgitta

De tysta stegen bakom av Jonna Björnstjerna

Elsa flyttar tillsammans med sin mamma och pappa in på ett gammal pensionat som de köpt. Huset har stått tomt länge och, som gamla hus ofta har, finns det en gammal historia att berätta. Elsas föräldrar är eld och lågor, de har fått köpa huset billigt så att de skulle äntligen ska kunna förverkliga sin dröm om att starta eget pensionat. Elsa är mindre lycklig. Hon saknar såklart sina vänner och sin gamla stad. När de första kvällen kommer fram till huset är det mörkt och regnigt ute.

sidan 16-19
"Vart tog du vägen? undrade mamma. "Vi väntade på dig." 
"Vi måste ju gå husesyn tillsammans!" sa pappa. Hans ögon lyste som om det var julafton eller något. 
Vi fortsatte runt i huset. Jag tappade räkningen på hur många rum som fanns. Det var salonger och sovrum och korridorer som vindlade sig runt så att jag blev alldeles snurrig. Där fanns ett bibliotek med böcker från golv till tak och ett långsmalt kök. På väggarna hängde djurhuvuden som stirrade tomt ut i mörkret, och porträtt på sura gubbar som såg ut att följa mig med blicken. Rummen var fulla med dammiga och slitna möbler. 

Det var precis som att resa tillbaka i tiden. Och överallt var det mörkt och dunkelt, trots att pappa tände alla lampor. Jag fick känslan av att väggarna med sina mörka snirkliga tapeter sög i sig ljuset. Ovanför trappan på övervåningen stod en soffa och ett par fåtöljer framför en uråldrig teve. Allt var tydligen gammalt i det här huset. 

Två korridorer kantade med sovrum sträckte sig åt varsitt håll i mörkret, och bakom ett par till höga dubbeldörrar, rakt över matsalen räknade jag ut, låg ännu en salong. Den hade en balkong med utsikt över trädgården. Jag såg mig omkring. Där stod några prydnadssoffor runt ett lågt bord. Ett högt skåp tornade upp sig i ena hörnet. Väggarna kläddes av mörkröda sidentapeter. 

Mina ögon fastnade på en tavla med tjock guldram, som föreställde en flicka i svart klänning. Hon såg ut att vara i min ålder. 
"Vad lik hon är dig!" utbrast mamma. Hon och pappa hade dykt upp bakom mig. 

Jag höll inte med henne. Den här flickan var söt. Hon hade ljust, lockigt hår som inramade ett ovalt ansikte med en fin liten pussmun. Men det mest slående med henne var hennes ögon, och det var kanske de som gjorde att mamma tyckte att hon var lik mig. 

De var stora och såg ledsna ut. Men medan mina bara såg lite ledsna ut eftersom de var formade så, och eftersom jag hade tunga ögonlock, såg den här flickans ögon ledsna ut på riktigt. Jätte-jätte-ledsna. De såg ut som om hon skulle brista i gråt vilken sekund som helst. 

Mungiporna på hennes lilla pussmun pekade neråt, och hon var så blek att hon nästan såg sjuk ut. Jag tyckte synd om henne. Hon var kanske sjuk. Det var ju folk ofta förr i tiden. Själv var jag bara blek för att jag inte tyckte om att vara utomhus. 

I tavlans ena hörn fanns en liten krumelur som konstnären signerat den med och årtalet: 1885. 
"Den är över hundra år gammal!" sa pappa. "Det är väl häftigt!" 
Då är hon död nu, tänkte jag. Om hon inte är typ 120 år gammal. Men det blir ju nästan ingen. Förutom japaner. 
"Tycker du inte att hon är lik Elsa?" sa mamma till pappa. 
"Nä", sa pappa. "Den där flickan är ju blond."

Flickan på tavlan fortsätter att fascinera Elsa. På ett kusligt sätt... och snart börjar hon drömma mardrömmar om flickan på tavlan. Och höra steg efter sig. Och höra knackningar på fönstret, fast rummet finns på andra våningen...

Allt blir läskigare och läskigare och hennes föräldrar vill inte lyssna på henne. De tror att hon bara har hemlängtan till deras gamla hus och att Elsa hittar på allt. Men det gör hon inte! Elsa blir allt mer desperat och söker upp stadens "andliga centrum" där Andlige Allan jobbar. Han utger sig för att vara ett medium som kan ta kontakt med de döda.

Trots att Elsas föräldrar förbjudit det, kommer Andliga Allan till huset en sen kväll för att få spöket att försvinna. Tyvärr misslyckas det totalt...

Det är tur att Andliga Allan har en medhjälpare, Anton, som verkligen kan se spöken. För snart rinner tiden ut för Elsa...

Redan innan själva boken börjar får man frågan: Tror du på spöken? Sen kommer själva historien. Och jag lovar, den är spännande! Jag kom på mig själv med att försöka "snabbläsa" när det var som mest spännande - då läser jag bara typ varannan rad...

Rysare skräck spöken för mellanstadiet.
/Birgitta

Klubb S.O.S har hundkalas av Malin Stehn

Tea, Ines och Sam är kompisar och har en klubb tillsammans. Klubb S.O.S. Det är en klubb som hjälper både människor och djur. S.O.S är en förkortning och betyder Snälla Och Snabba.

Precis när de går förbi Karins frisersalong öppnas dörren och Karin tittar ut. Hon undrar om barnen kan hjälpa henne gå ut med hunden. Hon själv hinner inte eftersom hon har en kund som kommer för klippning alldeles strax. Det ordnar klubben!

sidan 7-9

"Sam knyter upp kopplet. 
-Kom Ludde, säger han. Nu ska vi gå på promenad! 
Ludde viftar på svansen. 
-Det här är ett perfekt fall för Klubb S.O.S, tycker Ines. Nu hjälper vi en människa och ett djur på samma gång! 

Barnen går mot lekplatsen. Ludde nosar överallt. Ibland stannar han och kissar en skvätt. Först håller Sam i Luddes koppel. Sen får Ines hålla. 

-Nu är de min tur! säger Tea efter en stund. 
-Inte än! säger Ines. Jag vill hålla lika länge som Sam. 
Tea surar. 
-Det har du redan gjort! 
-Det har jag inte alls! säger Ines. 

Ludde skuttar glatt vidare. Men Tea är inte glad. Hon blänger på Ines. Ines pratar med Ludde och låtsas som om Tea inte finns. Sam tycker inte om när tjejerna bråkar. Han får en idé: 
-Jag vet! Vi kan gå ut med fler hundar. Då kan alla hålla i var sitt koppel!"

Vilken toppenidé! De lägger lappar i brevlådorna hos de som har hund och väntar sen på att någon ska ringa. Och det gör det - snart har de hela tio hundar att gå på promenad med. De som bara är tre! Hur ska det gå? Tänk om de tappar en hund? Hur ska de lösa det här?

Lättläst rolig bok för lågstadiet. Färgglada bilder på varje sida.

I serien finns:

1. Klubb S.O.S har hundkalas

2. Klubb S.O.S räddar en tant

3. Klubb S.O.S fångar ett spöke

4. Klubb S.O.S på pappajakt

5. Klubb S.O.S öppnar snigelhotell

/Birgitta

Den magiska trädkojan: Dinosaurierna kommer av Mary Pope Osborne

Syskonen Viktor och Hanna tycker om att leka tillsammans. Viktor som är äldre tycker mer om verkliga saker och ting medan Hanna gärna fantiserar och hittar på saker. En dag när de är på väg hem genom skogen hittar de en trädkoja i en enormt stor och gammal ek. Hanna, som är mest spontan av de båda, har snart klättrat upp.

Inne i kojan finns fullt med böcker - och böcker älskar ju Viktor, så han är snart uppe han med. De börjar titta i böckerna. Vissa böcker är gamla och dammiga, andra nyare.

sidan 8-9

"Här har jag hittat en bok för dig, sa Hanna och höll upp en bok om dinosaurier. Det stack fram ett blått bokmärke av siden. 
"Får jag se", sa Viktor och satte ner ryggsäcken och högg tag i boken. 
"Om du tittar i den så tittar jag i den med alla slott", sa Hanna. 
"Nej, det är ingen bra idé. Vi vet inte vems böckerna är", sa Viktor. 

Men samtidigt som Viktor sa det öppnade han dinosaurieboken där bokmärket låg. Han kunde bara inte låta bli. Han vände blad till en bild av en uråldrig flygande reptil. Det var en Pteranodon. Han snuddade vid de enorma fladdermus-liknande vingarna. 
"Wow", viskade Viktor. 
"Jag önskar att jag kunde få se en Pteranodon på riktigt." 

Han studerade bilden med den märkliga varelsen som svävade högt uppe i skyn. 
"Ahhh!" skrek Hanna. 
"Vad är det?" undrade Viktor. 
"Ett monster!" tjöt Hanna och pekade mot kojans fönster. 
"Sluta larva dig, Hanna", sa Viktor. 
"Det är sant!" sa hon. 

Viktor tittade ut genom fönstret. Där uppe gled en gigantisk varelse omkring uppe bland trädtopparna! Den hade en lång konstig tuppkam uppe på huvudet. Näbben var smal och de enorma vingarna påminde om en fladdermus.

Det var en livs levande Pteranodon!"

Det visar sig att när man pekar på en bild och önskar sig dit förvandlas trädkojan till en tidsmaskin och vips är man på den plats man pekat! Under bilden som Viktor pekat på står det "Den här flygande reptilen levde under kritaperioden. Den försvann för 65 miljoner år sedan."

Pteranodon visar sig vara en snäll dinosaurie, men det är långt ifrån alla dinosaurier som är snälla, och snart har de en otäck Tyrannosaurus rex efter sig!

Lättläst Magi & fantasi för lågstadiet med fina svart-vita bilder.

Serien finns hittills med dessa delar:

1. Dinosaurierna kommer

2. Den svarte riddaren

3. Mystiska mumier

4. Pirater och papegojor

5. Ninjornas natt

6. Vilse i Amazonas

7. Iskalla äventyr

8. Midnatt på månen

/Birgitta

Jakten på Jack: Trolldom i gamla stan av Martin Olczak

Jack är numera föräldralös. I nio långa år har han kuskat runt bland släktingar och barnhem. Det här sommarlovet ser ut att bli det värsta på länge. Barnhemmet har sagt att han ska tillbringa lovet med en gammal gubbe till släkting i Stockholm. Men när han kommer fram blir han glatt överraskad. Den som möter honom är hans moster Betty! Och plötsligt ser det ut att bli världens bästa sommarlov istället!

En kväll, när Betty gått iväg för att köpa pizza, hittar han en lös golvbräda i verkstan. Under den ligger en gammal bok, fylld med kartor och mystiska ramsor. Jack blir nyfiken och provar en av ramsorna - och det fungerar! Han kan tydligen trolla!

sidan 34-36
"I det ögonblicket öppnades ytterdörren och Betty klev in. Hon stod där på tröskeln, med två varma pizzakartonger, och stirrade på den väldiga oredan. 

-Men... vad i hela världen har hänt här? 
-Förlåt, Betty! Det var inte meningen att förstöra din verkstad. Jag sa bara ett konstigt ord som stod i den här boken. Och då började en av brödrostarna att flyga omkring. Snälla, du måste tro mig! 

Jag hörde hur vansinnigt alltihop lät. Men Betty blev inte det minsta arg. Istället omfamnade hon mig och kramade mig hårt.

-Wow, viskade hon. Det här är helt fantastiskt. 
-Men... verkstan är ju förstörd. Är du inte arg? 
Då ruskade hon på huvudet. -Det här är det bästa som hänt på väldigt, väldigt länge. 

Hon tände ett stearinljus för att lysa upp i mörkret. Sedan slog hon sig ner i den knarrande gungstolen. 
-Vi har sagt varenda ramsa i den här boken, men de har aldrig fungerat. Du förstår, för att använda boken måste man var trollkunnig. 
-Trollkunnig? Vad är det för något? 

Plötsligt såg hon väldigt allvarsam ut. Det var alldeles tyst i verkstan och stearinljusets låga fladdrade. 
-Jack, sätt dig en stund, sa Betty. Det är något jag måste berätta för dig."

Jack får veta att hans föräldrar studerade folktro, magiska varelser som tomtar troll, älvor jättar och trollkunniga häxor. Hans föräldrar gjorde en viktig upptäckt: de där varelserna som folk trodde på förr i tiden - de finns på riktigt! Jack får också veta att hans föräldrar inte alls är döda... Betty tror att de rövats bort av varulvar! Betty har letat efter dem sen dess, men utan att lyckas hitta dem.

Nu när Jack visar sig trollkunnig har Betty stort hopp om att de ska kunna hitta hans föräldrar igen. Tillsammans. Men letandet visar sig vara farligt - för varulvarna är de hack i häl. Varulvarna vill ta trolldomsboken!

Så börjar letandet för Jack, att finna sina föräldrar. Och Jakten på Jack. Där varulvarna vill fånga Jack... Vem hinner först?

Trolldom i gamla stan är första delen i serien Jakten på Jack. Sen följer:
2. Vålnader på Vasaskeppet
3. Varulvar i Storkyrkan
4. Häxor i tunnelbanan

Rysare skräck spöken för lågstadiet.

/Birgitta

Legenden om Tann: Skogsflickan av Niklas Krog

Tanarog föddes i dvärgarnas stora salar, djupt inne i randbergen. Tanarog är en dvärg, en ovanlig dvärg. De andra dvärgarna är lyckliga över att få vara inne i berget. men Tanarog har alltid längtat ut till solen och grönskan utanför grottorna. Han brukade smyga upp till en utkiksplats och titta ut över skogen. En dag klättrade han ut.

Ute i skogen träffade han en gammal ek, Bladhus, som vandrade runt och pratade med alla samtidigt som han letade efter en trevlig plats att slå sig ner på. De båda blev goda vänner och tillsammans jagade de bort en kolsvart Best som levde i Randbergen. Kampen mot Besten blev början på Legenden om Tann.

Nu är det äntligen vår igen, och Tann har längtat hela vintern efter att få träffa sin vän Bladhus igen. När han kommer ut till eken berättar Bladhus att Besten fortfarande lever...

sidan 16-20
"Besten som levde vid bergens rötter är i rörelse igen. Långt härifrån. Den river omkull träd och sprider rädsla omkring sig. 
"Oj! Vem berättade det?" 
En liten röst viskade i mitt öra. 

Tanarog insåg att det fortfarande kändes som om någon tittade på honom. Han vred sig runt, men snåren var stilla. 
Det dröjer innan jag kan röra mig igen och det är bråttom. Ta din yxa och följ med Skogsblixten tillbaka. Jag kommer efter så snart jag kan. 

"Skogsblixten?" Han såg sig omkring en gång till. 
Hon var här alldeles nyss. 
"Hon? Och varför kallar du henne Skogsblixten?" 
Åh, hon är snabb den lilla flickan. Som blixten. Men det blir inte alltid som hon har tänkt sig. Ungefär som när blixten slår ner. Man vet aldrig exakt var. 
"Jag förstår inte." 
Det kommer du att göra, min vän. Bara du följer med henne. 

"Pratar ni om mig?" Rösten kom från snåren bakom Tanarog. Den lät irriterad. 
Tanarog vände sig om, men han såg bara snår. Ingen rörelse någonstans. Ingenting som fångade hans blick. Men känslan av att någon tittade på honom hade blivit starkare. 

"Ja, vi pratar om dig", sa han försiktigt. "Var du nu är." 
"Vad sa Bladhus om mig?" Rösten kom från en plats väldigt nära. Väldigt rakt framför Tanarog. 

Och där. Två ljusbruna ögon i allt det gröna. Men resten av ansiktet var fortfarande gömt bland snåren. 
"Bladhus kallade dig för Skogsblixten." 
"Det är inte mitt riktiga namn. Det vet den tjuriga gamla eken. Jag heter Aina." 
"Jag heter Tanarog", sa Tanarog.


Tanarog bestämmer sig för att följa med Skogsflickan Aina och bekämpa Besten. På sin vandring tillsammans med träffar de på många ovanliga varelser. En av dem är Nidaros, den kolsvarta draken som inte alls är snäll. Draken är på jakt efter Tann. Inga dvärgar har tidigare vandrat genom skogen och Nidaros tänker inte låta Tann bli den första.

Det gäller att se upp så draken inte krossar dem - men tänk om Besten krossar dem istället? Vad kan en liten dvärg och en liten skogsflicka göra mot en stor, stark och farlig Best egentligen? Tanarog har ingen plan - men ett stort hjärta och en stark vilja att hjälpa andra. På det kommer man långt...

Magi och fantasi för lågstadiet. En bra serie att läsa när man lärt sig läsa och vill ta tag i lite mer än bara "börja-läsa"-böckerna.

/Birgitta

En häxa sitter barnvakt av Susanne Mortensen

Dannes föräldrar ska på fest och vara borta över natten. Till Danne har de beställt en barnvakt. Men barnvakten är tydligen försenad och Dannes föräldrar tvingas åka.

Snart knackar det på fönstret - och Dannes lägenhet som ligger sju trappor upp i ett hyreshus! Lite senare ringer det på dörren, och när Danne öppnar står en läskig tant med stor haka och läskiga vårtor där! Danne blir såklart rädd, men damen presenterar sig som Maja Stormhatt - barnvakten... så Danne släpper in henne.

Maja visar sig vara riktigt trevlig och de får en rolig kväll tillsammans. Maja berättar om sina katter, hur hon odlar växter i trädgården och tillverkar mediciner och hur det är att vara häxa. Hon kommer ideligen in på sina ovänner, trollkärringarna!

sidan 19-20
"Var det samma trollkärringar som förstörde din cykel?"Undrade Danne. 
"Helt säker!" sa Maja. "Jag har inga andra fiender. Det finns två slags häxor. Nästan alla är lika kloka, snälla och vackra som jag. Den andra sorten är stygga, korkade och fula som stryk. Akta dig för trollkärringarna! De lever för att skrämmas och förstöra för sin omgivning. Dessutom stinker de uggelmuggel." 

Danne hade aldrig hört talas om det konstiga ordet förut. Maja förklarade att uggelmuggel var de elaka häxornas favoritmat. Receptet innehöll fladdermusblod, gyttja, sega rötter, spindelväv och röksvamp som kokades ihop till en motbjudande sörja. Uggelmuggel gjorde dem ännu galnare än de redan var. 

Det lät hemskt ruskigt och ändå ville Danne veta mer om fienderna. Maja berättade att det sprutade rök ur deras öron, näsor och munnar när de blev riktigt arga. De brukade dyka upp i flock. Himlen mörknade när de kom flygande på sina kvastar över hustaken. Danne kände hur håret reste sig i nacken. 

"Jag glömde ett viktigt kännetecken", fortsatte Maja. 
"Deras tungor är svarta. Du kan säkert gissa varför." 
"Ljuger de mycket?" undrade Danne. 
"Trollkärringarna bluffar, gruffar och ställer till med elände från morgon till sena natten. Ibland nöjer de sig med oskyldiga hyss som att kasta klipulver på hundar, slänga sopor i trädgården eller vända vägskyltar så att bilisterna kör fel men deras rysliga spratt är livsfarliga."

Danne tjatar sig till att få följa med på en flygtur på kvasten. Han vill så gärna åka förbi sin farfar och få träffa sin hund som bor där. Men just när de börjat flyga fylls luften av en vidrig stank... Uggelmuggel!!

En bra och rolig bok - eller som Maja och Danne själva summerade sin resa: ett äventyr som varit både spännande och otäckt på samma gång...

Rysare skräck spöken för lågstadiet.

/Birgitta

Kung Steves självlysande Hip Hop bibel av Thomas Fröhling

Boken handlar om Steve. Uttalas Steve, som rimmar på teve. Han är fjorton år, bor mitt i betongen tillsammans med sin mamma, älskar hiphop, han är inte mobbad men speciell. "Nåt alldeles extra!" som han själv uttrycker det.

Steve går sin egen väg och bryr sig inte om vad andra tycker. Han skriver hiphop texter och drömmer om en karriär som hiphop-sångare. En dag, på väg hem från skolan, när de satt på tunnelbanan som vanligt kommer ett gäng killar in.

sidan 14-15
 "Precis när dörrarna skulle stängas, vi var i Masmo tror jag, så hoppade tre killar in. De tittade på oss men sen var det som om dom bestämde sig för att vi var luft. Dom droppade sina ryggsäckar i mittgången och snabbare än Doge rappar hade dom fått på sig rånarluvor. 

Henning och jag satt som två fiskpinnar och bara glodde. Dom kom bort till oss. Det gick så fort och dom sa ingenting. Jag hann inte ens bli rädd. 

Dom delade upp sig och började tagga överallt. På väggarna, på sätena, på fönsterrutorna. Dom skrev fort som maskiner, som såna där industrirobotar, med stora tjocka pennor. Dom största pennor jag hade sett faktiskt. King-size. Dom tänkte bomba hela vagnen. 

När tåget stannade vid nästa station hoppade dom bort till varsin dörr och ställde sig och spanade ut. Det var en tjej som var på väg in. Men killen i den dörren viftade bara bort henne till en annan vagn och hon pep iväg. Så fort dörrarna stängts jobbade dom sig vidare bort mot andra änden av vagnen. 

Då fick jag min idé. En snilleblixt, tyckte jag då. Jag tittade på Henning och nickade mot killarnas ryggor som låg en bit bort. Jag tror inte han förstod men han såg vettskrämd ut. Han försökte få tag i min arm, men jag var redan halvvägs framme vid deras grejer. 

Jag stack ner handen i en av ryggsäckarna och fick upp en sån där penna. Det var ingen king-size, men det gjorde ingenting. Jag skrev lika fort som dom. Som en maskin. Sen lade jag tillbaka penna i ryggan och gick lugnt och satte mig igen. 

Vid nästa station var killarna färdiga med vagnen. Dom drog av sig luvorna och greppade sina ryggsäckar och klev av. Så där bara. Badda bing badda bom! 

Henning och jag hoppade över till fönstret och tittade ut. I samma stund fick en av dom syn på det. Han pekade och sa nåt. Och så såg hela gänget att jag hade skrivit på ryggsäckarna. Stort och snyggt: Kung Steve! 

Alla tre tittade rakt mot Henning och mig. Det var bara en halv meter mellan dom och oss. En halv meter och en fönsterruta. 

Dom slängde sig mot dörren och försökte få upp den. Tåget började åka. En av dom boxade i glaset och skrek och svor. Men tåget ökade farten och vi kunde se dom försvinna, fortfarande springande på perrongen, men mindre och mindre som tre gläfsande hundar. 

Henning skakade på huvudet. "Du är inte klok. Det där kommer du att få skit för. Dom vet ju hur du ser ut. 

Men jag tyckte det kändes bra. Mina tags var ju minst lika snygga som deras. Om inte ännu snyggare."

En dag börjar en ny kille i klassen, och efter ett tag blir han och Steve vänner. För båda gillar - nej älskar! - HipHop. Steve får ännu en lysande idé: de ska bilda ett band och sjunga på nästa disco!

I boken finns Steves texter, på rim och HipHop-stil, som beskriver hans vardag och hans liv. Han delar också med sig av hur man blir en HipHopare, vad man ska tänka på när man skriver och hur man ska vara. Allt enligt Steve...

En rolig bok för mellanstadiet.

/Birgitta

Teslas vind av Neal Shusterman

Nick, hans lillebror Danny och deras pappa har precis flyttat till en ny stad. För att börja om. Deras gamla hus slukades av en väldig eld - som slukade deras mamma samtidigt. Nu bor de i gammelfaster Gretas hus, som stått tomt i åratal efter hennes död.

När Nick får välja vilket rum han vill ha som sitt väljer han vinden. Fast där är fullt av gamla grejer som verkar legat där hur länge som helst. För att bli av med "skräpet" kommer Nick på att de kan anordna en loppis.

Just när loppisen ska börja drar stora moln in över himlen och det börjar regna - trots att väderprognosen förutspått fint väder. Nick sätter igång en lampa som han hittat på vinden för att de ska se något i det mörka garaget. Hela familjen sätter sig i några gamla solstolar för att vänta - på en dag utan besökare till deras loppis. Tror de.

Men lampan verkar ha oanade krafter. För plötsligt väller det in folk på uppfarten, som letar bland prylarna med stor målmedvetenhet. Alla verkar som galna och ger Nick mer pengar för "skräpet" än vad han egentligen bett om.

När loppisen är slut och kunderna gått hem kommer en sista bil inkörande på den långa uppfarten. Det är en pärlvit stadsjeep och ur kliver fyra män klädda i varsin pastellfärgad kostym.

sidan 37-39
"Massor av coola prylar", upprepade mannen i kostym, sedan log han. Ett glatt, själlöst leende som gjorde Nick väldigt illa till mods.
"Jag antar att det tyvärr inte kom någon annan i det här regnet." De tre andra skrattade åt detta, som om han just hade sagt något roligt som Nick inte förstod.
"Kanske", fortsatte vaniljkostymen samtidigt som han stack handen innanför kavajen och tog fram sin plånbok, "kan vi hjälpa dig att trots allt tjäna lite pengar." 

"Faktum är..." Nick drog ut på det, eftersom det kändes riktigt bra. 
"Faktum är att vi sålde nästan allt." 
Mannens leende bleknade och förlorade sin hjärtlighet. Kvar blev bara en sur glimt i ögonen, och de andra slutade skratta. 

"Ja", fortsatte Nick, "det kom en massa folk trots vädret. Ledsen." 
Vaniljkostymen kastade en blick på de andra och nickade mot picknickbordet. De spred ut sig och tittade på det lilla som var kvar - mest småsaker som Nick haft med sig från Florida. 

"Det var ju olyckligt", sa herr Vaniljkostym och vände sig mot Nick igen. "Högst olyckligt." 
"För er", förtydliga Nick. 
Mannen var tyst ett tag, sedan nickade han. 
"Naturligtvis. För oss. Men du, däremot, har verkligen tur." Det otäcka, "vänliga" leendet kom tillbaka. 

"Du råkade inte händelsevis anteckna namn och adress på dem som du sålde sakerna till?" 
"På en loppmarknad? Nu skojar du!" Hur bisarrt allt det här än var kunde Nick inte låta bli att skratta. 

Sedan vände han sig om och såg att de andra männen höll på att sopa ihop resterna från bordet, sopade ner de små och trasiga föremålen i lådor och påsar som de hade tagit fram. 
"Hallå där", sa Nick högt, "vad håller ni på med?" 
"Det är ingen fara", sa Vaniljkostymen och lade en femtiodollarssedel på bordet framför honom. 
"Det här borde räcka mer än väl." 

Sedan tog han fram ett visitkort ur plånboken. Det såg lika elegant ut som hans kostym, och han lade det varsamt ovanpå sedeln. 
"Men om någon skulle komma tillbaka med något som du har sålt skulle jag vilja att du kontaktade mig." 
Nick skakade på huvudet. 
"Nej, alltså, jag tror faktiskt inte att..." 
Mannen lade ytterligare en femtiodollarsedel på den första så att det blev en sedelmacka med visitkortet som pålägg. 

"Vi kommer att se till att det lönar sig för dig. Lönar sig ordentligt."

Det är inte sista gången Nick träffar på männen. De vill verkligen ha sakerna som blev sålda. Snart förstår Nick varför... när konstiga saker inträffar när sakerna används. Han börjar forska i vilka som köpt sakerna och får med hjälp av sina nya vänner tillbaka en del föremål. Vissa kan förutse framtiden, andra kan återuppväcka från de döda och vad de saker som Nick inte hittat har han ingen aning om...

Det visar sig att alla saker är uppfunna av en gammal vetenskapsman som tydligen haft ihop det med gammelfaster Greta. Men vad är syftet med alla uppfinningar? Nick och hans vänner undersöker och forskar vidare - men de har bråttom - de underliga männen är alltid i närheten...

Första delen i Accelerati-trilogin. Äventyr och spänning för mellanstadiet.

/Birgitta

Jag vill ha en katt! av Anne B Ragde

Jenny önskar sig en katt. Hennes föräldrar tycker tvärtom. "Man blir så bunden av ett djur" brukar hennes mamma och pappa säga. De kan gå med på att köpa fiskar. De blir man inte bunden av - man sätter bara en matare i kanten på akvariet så får fiskarna mat fast man inte är hemma. Praktiskt. Tycker mamma och pappa.

Jenny tycker det är tråkigt. Vad är det då för vits med att ha djur? Inne på djuraffären finns en lapp om att katter bortskänkes till snälla människor - Jenny är snäll, men inte får hon en katt för det!

Men en dag när Jenny kommer hem från fritids sitter det faktiskt en katt på hennes trappa.

sidan 22-23
"Hej då! ropade Jenny och smällde igen bildörren efter sig. I samma sekund upptäckte hon att en stor, orange katt satt på yttertrappen. 

Kiss, kiss, fina kisse! lockade Jenny. Kattan reste sig och sköt rygg. När hon började klappa den tryckte den huvudet mot hennes hand. Det var precis som om den väntat på henne! Precis som om det vore hennes katt! 
Vem är du? viskade hon."

Katten har ett halsband på sig där det står "MATA MIG INTE", så Jenny låter katten vara utan mat. Fast katten återkommer - och Jenny känner att den blir bara smalare och smalare. Får den ingen mat? Vem är det som har en katt och inte tar hand om den? Det måste Jenny ta reda på...

En bok om att önska sig något av hela sitt hjärta. Och vem har inte gjort det någon gång? Fina färgbilder förstärker texten.

Skönlitteratur "Djuren våra vänner" för lågstadiet.

/Birgitta

Pensionat Vidablicks gåta av Katarina Genar

Saga har precis fått sommarlov. Hela lovet ligger framför henne och hon tycker det ska bli härligt. På morgonen väcks hon av sin storasyster Bea. Hon smeker henne över kinden och berättar att hon tänker sticka nu. Hon orkar inte vara kvar med allt bråk som blir mellan henne och föräldrarna. Saga hinner knappt vakna och förstå vad som händer innan hon är borta.

Kvar är Saga. Ensam. Mamma och pappa jobbar hela dagarna och eftersom de precis flyttat till ett hus på landet, alldeles bredvid havet, är det för långt för att Saga själv ska kunna cykla till sina kompisar.

Första dagen på sommarlovet visar sig bli en varm och fin dag. Men Saga får långtråkigt hemma och hon tar sin cykel och cyklar ner till havet.

sidan 19-20

"Hon sitter där och känner sig rätt så ensam. Hon blundar. När hon till slut tittar upp är hon inte ensam längre. Bredvid henne i sanden sitter den lilla svarta kattungen som hon såg i morse hemma! 
Hur han den kommit hit? 
-Hej, säger Saga förvånat.
 Katten tittar på henne med sina gyllene ögon. 

Så reser den plötsligt på sig och tassar iväg. När den kommit en bit bort stannar den, sätter sig ner och tittar på Saga igen. Konstigt, men det ser faktiskt ut som om den väntar på henne. Hon tar med sig sin cykel och går bort till katten, men så fort hon kommer fram börjar den gå igen. Saga följer efter.

Det är tungt att dra cykeln i sanden. Efter ett tag börjar sandremsan smalna av. De är på väg ut mot udden. Katten lämnar stranden och viker av in på en liten grusväg istället. Nu springer den fort, men vänder sig om då och då för att se att hon hänger med. 

Saga sätter sig på cykeln och trampar på så gott hon kan. Vilken underlig katt! Egentligen borde hon nog bara strunta i den, men hon kan inte riktigt låta bli att följa efter. Katten är så liten och verkar ensam. Men vart är den på väg?"

Katten för Saga till ett gammalt stort vitt trähus, i stort behov av renovering. På skylten står det "Pensionat Vidablick". Hon tänker att hon ska lämna tillbaka katten och knackar på. Ingen öppnar, och eftersom dörren är öppen så Saga går in. Hon går runt i huset men det verkar öde så hon går hem igen. Dagen efter kommer hon på att hon glömde ju ge katten vatten... så hon måste ju dit igen!

När hon kommer för katten henne upp på övervåningen och in till ett av rummen på pensionatet. Där, under en säng, hittar hon en väska med en klänning i. Just som hon provar klänningen kommer en tunn tant in i rummet. Håret står som en vit sky runt ansiktet, och hon stödjer sig på en käpp. Hon tittar förvånat på Saga. Kisar med ögonen. -Är det du? Rösten darrar.

Saga blir vettskrämd och flyr. Men hon kan inte släppa katten - eller tanten - utan är snart tillbaka till pensionatet. Där får hon höra tantens historia, hennes liv och hur det kan vara att sakna någon. Precis som hon saknar Bea!

Men vem var det tanten trodde att hon var? Och var är Bea? Vems är katten egentligen - och varför kan inte mamma och pappa se den?

Magi och fantasi för mellanstadiet. En fin historia på 95 sidor som är rätt lätt att läsa.

/Birgitta

Bibblo-Kul

Sista träffen med Fritids och Bibblo-kul. Nu har alla grupper varit här och gjort helt fantastiska sagor! Tänkt att ge sig ut i det okända och våga släppa loss fantasin på ett så roligt sätt som barnen gör :)

Den berömda cykeltävlingen

Det var en gång en jätte som alltid kom sist. En dag var han med på en cykeltävling. Tävlingen gick ett varv runt jorden. Och han vann!

Han hade en racercykel med el som hade en genomskinlig motor. Den såg ut som en gammeldags cykel med 1 stort hjul som var ca 1 km och ett litet hjul som var ca ½ cm. Cykeln var brun.

När han kom i mål kräktes han av glädje innan han svimmade. När han vaknade låg han i finkan. Han hade råkat kräkas på alla andra jättar. Dessutom hade jättepolisen med solbrillor känt under cykeln och hittat en motor. Han hade fuskat!

Men det var ju inte han som satt dit den, utan hans morbror som var så snäll och rar. Morbrorn var 2 mil lång, och hade en näsa som var 1 km lång, han var tjock som ett hus och hette HatePotato eftersom han hatade potatis. Han hade satt fast motorn under cykeln eftersom han ville att systerns son, ILoveYou, skulle vinna.

HatePotato gick in i fängelset. Han var ledsen för det han gjort och kräktes för att han var sjuk. När han kräkts klart betalade han böter, eftersom det var han som fuskat. Sen blev båda fria.

De gick båda ut och skålade för framtiden!

Snipp snapp snut så var sagan slut!

Bibblo-Kul 4/5 2015

Fritids Fisken. Robin E, Alvar, Niccolàs, Maja

/Birgitta