måndag 8 januari 2018

Tuggummitanten av Åsa-Caroline Salomonsson


Tuggummitanten av Åsa-Caroline Salomonsson


Här får man följa Tyra 8 år. Hon och hennes bästa kompis Siri har en Smygklubb. Det här är första boken i serien, och man får veta hur klubben kom till:

sidan 7
"Nu ska jag berätta om vår Smygklubb och hur den blev till. Jag och min bästis Siri startade den på min åttonde födelsedag, av en ren slump faktiskt. 

Jag fick en liten vit, kattunge i födelsedagspresent. Hon smet samma dag. när vi letade efter katten så hittade vi henne till slut vid Det läbbiga huset. I det huset bor det en konstig tant som vi bara ser när hon cyklar till affären. 

Tanten är lång och smal som en lyktstolpe. Håret är vitt och spretigt. Vi kallar henne för Tuggummitanten för hon äter bara gröna ärtor och tuggummi. Åtminstone tror vi det, för hon handlar inget annat när hon är i affären. 

Siri och jag tycker hon är konstig."

Tyra och Siri gör en lista över alla människor de tycker verkar märkliga för att ta reda på om det verkligen står rätt till med folket i stan. På den listan finns Tuggummitanten med. Och det är om henne den här boken handlar. Och om hur Tyra och Siri hjälper henne.

Katten smiter alltså, och barnen skyndar iväg för att leta rätt på den. I jakten hamnar de till slut utanför Tuggummitantens hus. När de kikar in genom fönstret ser de att allt inte verkar stå rätt till och de kallar på hjälp. Och de får samtidigt reda på varför Tuggummitanten betett sig så märkligt...

Tuggummitanten är en del i serien Mommi & Folket utgiven av Idus förlag. Kompisar skola familj för låg- och mellanstadiet.

Boken tar upp ett mycket viktigt ämne: självsvält och passar därför bra att högläsa tillsammans.

/Birgitta




Isdraken av George R. R. Martin

Isdraken av George R. R. Martin

Här får vi följa vinterbarnet Adara. Den vackra flickan med sin bleka hy, blonda hår och klarblå ögon. Adara är ett annorlunda barn, en allvarlig liten flicka som sällan bryr sig om att leka med andra. Hon älskar vintern. Bara när den kommer lever hon upp.

sidan 30-31
"Kylan hade aldrig stört henne så som den besvärade Geoff och Teri och deras vänner. Ofta stannade Adara ute i flera timmar efter att de andra hade flytt in till värmen eller sprungit iväg till gamla Laura för att äta den heta grönsakssoppa som hon så gärna lagade till barnen. 

Adara letade upp något hemligt ställe vid bortersta änden av fälten, ett nytt ställe varje vinter, och där byggde hon ett högt, vitt slott, klappade fast snön med sina små, bara händer. Hon formade den till torn och bröstvärn som de Hal brukade berätta om, på kungens slott inne i staden. Hon bröt istappar från trädens lägsta grenar och använde dem som spiror och tinnar och vaktkurer som hon placerade ut här och där överallt i sitt slott. 

Och mitt i kallaste vintern kom det ofta någon dags tö, följd av en plötslig köldknäpp, och då förvandlades hennes snöslott till is över natten, lika hårt och starkt som hon föreställde sig att riktiga slott var. 

Hela vintern byggde hon på sitt slott utan att någon visste om det. Men varje gång kom våren, och med våren ett töväder utan någon kyla i släptåg. Då smälte värn och murar bort, och Adara började återigen räkna dagarna till sin nästa födelsedag. 

Hennes vinterslott stod sällan tomma. Vid första frosten varje år kom isödlorna utkrälande ur sina hålor, och plötsligt kryllade fälten av de små, blåa djuren. De pilade hit och dit, susade fram över snön så snabbt att de knappt verkade nudda den. 

Alla barnen lekte med isödlorna. Men de andra var klumpiga och grymma, och de brukade knäcka de bräckliga små djuren på mitten, bryta av dem mellan fingrarna som man bryter av en istapp som hänger från ett tak. 

Till och med Geoff, som var alldeles för snäll för att göra något sådant, blev ibland för nyfiken och höll ödlorna för länge i sina försök att undersöka dem, och då fick värmen från hans händer dem att smälta och brinna och slutligen dö."

Men det Adara älskar allra mest med vintern är ändå Isdraken. Det sades att den natt Adara föddes såg man en isdrake, och varje vinter sedan dess har den kommit fram. Och i all hemlighet blivit Adaras vän.

Varje vinter blir kallare och håller i sig längre. Varje år kommer våren senare och senare. Isdraken ges skulden. I ett försök att fördriva den skrivs ett brev till kungen. Men kungen har inte tid att döda eller driva bort isdraken. Kungen har annat att tänka på. Det är krig, och varje sommar kommer fienden allt längre in i landet.

Adaras farbror är drakryttare i kungens armé. En dag kommer han och ber sin bror att sälja gården och flytta söderöver. Det har blivit för farligt. Fienden är för nära. Men Adaras far vägrar. När så fienden inte längre går att stoppa kommer farbrodern en sista gång för att övertala Adaras far. Han vägrar fortfarande. Men han ber honom ta med sig barnen på hans drake och rädda dem. Adara hör detta och rymmer. Ensam. Och ingen hittar igen henne...

En spännande och vacker historia om en liten flickas kamp mot det onda. Att offra något för att vinna något annat. Om vänskap, kärlek och familjeband.

Otroligt vackra och fantasieggande bilder av Luis Royto gör otroligt mycket för helhetsintrycket av boken. Fantastiskt!
Magi och fantasi för mellanstadiet. Utgiven av Natur och Kultur förlag.


/Birgitta

tisdag 5 december 2017

Fina utställningar

Passa på innan jul och kom in och titta på de fina utställningarna som finns. Just nu finns tre stycken olika att titta på.

I montern kan du titta på åk 3 som gjort svampar på slöjden. Superfina!

utställning av svampar gjorda av åk 3 på slöjden

litteraturen som de utgick ifrån när svamparna skulle tillverkas

utställning av svampar gjorda av åk 3 på slöjden

I fönstret ut mot korridoren kan man se böcker som eleverna i förskoleklassen själva gjort. Det är både text och bild i de små böckerna. Superfina de också!


utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva


utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

I de andra fönstren ut mot korridoren hänger det stjärnor. Passar ju bra så här när vi närmar oss jul.

/Birgitta

tisdag 28 november 2017

Grattis Molly!

Föreningen Krumelur - föreningen för unga ord i norr har haft skrivartävling för åk 4 och 5 nu i höst. Temat för i år var Rymden och Molly Arnlund i klass 4B här på Hagaskolan vann med sin berättelse "Min vän Casper"!

Juryns motivering löd:

"En fin och spännande rymdhistoria om stjärnbarn, kompisar och svarta hål. Vackert och välskrivet berättas här om livets olika dimensioner."

Molly Arnlund vann krumelurs tävling 2017 med temat rymden. Författaren Jakob Wigelus delade ut priset.
Molly Arnlund och Jakob Wigelius.
Foto av Vicky Uhlander
"Prisutdelningen skedde i Sagorummet på väven och författaren Jakob Wigelius delade ut priset. De berättade att jag vunnit och sen fick jag fick gå fram och hämta priset. Det var böcker som Jakob skrivit. Mördarens apa, Legenden om Sally Jones och så en bok om hur man kan utveckla sitt skrivande. Sen var det klart." berättar Molly när jag frågade hur prisutdelningen gick till.

Molly berättade också att Jakob ritar sina bilder med prickar. Små små prickar som tillsammans bildar en bild.

Jag passade också på att fråga Molly om hon har något skrivartips för den som känner sig sugen på att skriva en berättelse?

"Först planera och ha många olika idéer. Sen väljer man det bästa och skriver. Ett bra tips är att skriva i grupp tillsammans med kompisar. Man sitter tillsammans och kan få tips av varandra, fast man skriver sin egen berättelse. Då kan man bolla idéer med varandra. Det är bra."



Det finns också en artikel på mina bibliotek att läsa om Molly.

Vill du läsa hennes vinnande bidrag? Kolla här på mina bibliotek eller kom in på biblioteket här på skolan!

Grattis Molly!!

/Birgitta








onsdag 22 november 2017

Författarbesök och skrivar-workshop

Idag har författaren Tova Näslund besökt alla i åk 6 här på Hagaskolan och haft en kreativ skrivarworkshop med eleverna. Besöket var ett samarbete med Sverok och en del av Fantastikens månad. Med sig fick eleverna olika metoder för att komma igång med skrivandet och hur det går att utveckla sin text. Bara genom att öva och skriva blir man bättre och bättre.

Skrivövning 1:
Första övningen gick ut på att flödesskriva. Hon satte klockan på 10 minuter, sen fick eleverna skriva om valfritt ämne. Inte tänkta på att det skulle vara rättstavat eller grammatiskt rätt. Utan bara skriva ner ord. Ingen skulle läsa, ingen skulle rätta. Ingen prestige bakom. Bara att skriva. Utan att sudda.

skrivar-workshop med Tova Näslund hos Hagaskolans åk 6

Lugnet la sig och bara pennornas rasslande mot papperet hördes. Tio minuter senare: "Nu kan ni skriva klart meningen som ni är på.."

Eleverna fick frågan hur det kändes, och ca hälften tyckte att det kändes bra. Fullt normalt, tyckte Tova. Vi är alla olika och vissa gillar att börja skriva på ett helt blankt papper. Andra behöver en start-punkt för att kunna komma igång. Men nu hade alla ett första utkast. Något som kan utvecklas.

Tova skrev ner några tänkvärda punkter på tavlan:
Vad ser ni?
Vad hör ni?
Vad luktar det?
Hur smakar det?
Frågor att ta med sig när utkastet utvecklas. Det första utkastet syns aldrig. Texten poleras sen i flera steg. Först författaren själv, sen förlaget, sen korrekturläsaren...

skrivar-workshop med Tova Näslund hos Hagaskolans åk 6


Skrivövning 2:
Nästa skrivövning fick eleverna välja att skriva om något som intresserade dem. Kanske höll de på med någon sport? Är man intresserad av något och kan mycket om just det så blir skrivandet också mer detaljerat.

Tio minuter senare: "Nu kan ni skriva klart meningen som ni är på.."
Nu var det flera som tycket det kändes lättare än första gången. Det är OK att allt inte är sant. Man får använda sin fantasi och fylla ut luckor.

Vad är då nästa steg efter att man skrivit sitt utkast? Jo att prova skriva samma text en gång till. Utan att titta på den första texten. Vid omskrivningen blir texten mer bearbetad eftersom idéerna blir utvecklade i hjärnan samtidigt som man skriver.

Tova gav exemplet "Han gick långsamt" kunde mer beskrivande bli "Han släpade fötterna efter sig och lämnade slasket av snön i dörren".

Skrivövning 3:
Nu fick eleverna välja en av de texter de skrivit tidigare och försöka göra den mer detaljrik. Titta på var det fanns utrymme att göra texterna mer beskrivande.

Efter tio minuter: "Nu kan ni skriva klart meningen som ni är på.."
Vid frågan hur det kändes svarade en elev: "I den förra skrev jag att jag vaknade och gick till skolan. Nu skrev jag mer om vad jag gjorde på morgonen. Och jag har inte hunnit till bussen än..."

Det är också lärorikt att få sin text uppläst av någon. Vill man ha feedback kan man be någon läsa ens utkast. Vad är bra? Vad kan förändras?

Eleverna fick också med sig några tips inför novellskrivande:
Håll er till 1 karaktär,
1 plats och
fokusera på 1 hinder/problem.

Ett trevligt besök med många bra tips på hur man kan tänka och skriva för att utveckla sina texter. Tusen tack Tova för att du kom hit till oss!

Tova och jag

/Birgitta



torsdag 16 november 2017

Förskoleklassen på besök

Ett efterlängtat besök. Från båda håll :)

Vi  började med att sitta och prata om biblioteket, hur det ser ut, vad som finns, hur man lånar... Sen en rundvandring så de fick se var böckerna som passar står någonstans. Efter det en sagostund.

Hagaskolans bibliotek förskoleklassen på besök lyssnar på bockarna bruse


Förskoleklassen har precis haft ett författarbesök, och håller därför just nu på att göra egna böcker. Därför passade böckerna om Bockarna Bruse bra. Vi pratade kring dem och hur man kan göra en egen saga utifrån en som redan finns. Barnen fick sen höra Bockarna Bruse på badhuset.

Och sen.
Äntligen.
Fick de gå och låna en bok!

Hagaskolans bibliotek förskoleklassen på besök


En timme går fort när man har roligt. Och roligt är det att träffa så glada och positiva barn!

/Birgitta

Singers melodi av Vanna Rosenberg och Cecilia Heikkilä

Singers melodi av Vanna Rosenberg och Cecilia Heikkilä


Ett litet sjölejon rövas bort från havet och klipporna där den hör hemma. Bort från sina föräldrar. Bort från det brusande havet som luktar tång. Den förs iväg med en stor båt och hamnar till slut hos en cirkus. Där växer den upp, tillsammans med lejontämjaren Manfred och de andra djuren och människorna på cirkusen.

Sjölejonet får av direktören namnet Singer för att han sjunger så otroligt vackra melodier. Sånger som berör och får med sig folk. Singer blir snart ett av cirkusens bästa nummer.

Lejontämjarungen Manfred växer också upp på cirkusen och han och Singer blir de bästa vännerna. De föddes samma stjärnklara natt och firar så alla födelsedagar tillsammans. Men eftersom Singer är ett sjölejon firar han nio år när Manfred firar ett år. Ju fler födelsedagar de firar tillsammans ju fler år skiljer dem åt. Och med åldern börjar Singer längta. Till hav. Doft av tång. Så en dag händer det...

sidan 17-18
"I en av det gröna inlandets dalar hade cirkussällskapet slagit sig till ro några timmar. Då och då behövde de vila ut eftersom de alltid var på väg från en lysande föreställning till en annan. Det var tidig morgon och alla sov i vagnar och tält.

Alla utom en mörklocksrund liten pojke med för stora byxor och för långa strumpor. Manfred satt uppkrupen i hömolnen och tänkte på alla morgnar han vaknat under den glödande cirkushimlen. Det fanns popcorn i polkastrutar sedan kvällen innan som Manfred åt medan han vande sig vid den nya dagen.

Det fanns inget så vackert som kulört höstmörker, tänkte han och räknade de gungande strecken av glada lyktor som svävade mellan tälttopparna. Vilken tur jag har, i vår kärleksfulla karavan känner jag mig aldrig borta, bara hemma. 

Han reste på sig, borstade av tröttheten och gick bort till matlasset som han skulle hämta till sina sovande vänner. Vid ljudet av frukostflingornas fras brukade de titta upp och blinka sömnigt mot den pigga morgonsolen. Så skedde också denna dag.

Några hade råkat sparka av sig täcket, en och annan svans slängde slött uppifrån våningssängarna. "Jag är hungrig som en varg!" pep lammet.
"Jag är svulten som en björn!" bullrade björnen.
"Hungern river som en hyena!" jamade tigern.

Alla skrattade och högg in. Alla skrattade utom Manfred. Något kändes fel. Någon saknades. Plötsligt såg Manfred att en plats var tom. En viss apelsinlåda stod där ödslig och ensam.
"Var är vårt sjölejon? Var är Singer?""

Det visar sig att Singer har gett sig av. Mot sin längtan. Det brusande havet med sin doft av tång. När vännerna som är kvar börjar prata upptäcker de också att de alla bär på en längtan. Men inte samma längtan som Singer, till salta hav och doft av tång. Men en längtan finns. En längtan om var "hemma" kan vara.

En finstämd liten bok om känslan av att längta till något. Vad är hemma för dig? För mig? Är det samma längtan eller är det olika?
Kompisar skola familj för lågstadiet. Passar också bra som högläsning. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.

/Birgitta